Onhan se ajantaju vaikeaa, ja varsinkin lapsilla, ja sehän tuottaa hauskoja hetkiä välillä, kuten eilen… Continue reading “Uusi päivä?”
Tag: amelie
Huolestua vai ei?
Kun elämä etenee samoilla askelilla ilta toisensa jälkeen siitä tulee rutiini, oli se sitten mieluinen tai ei. Continue reading “Huolestua vai ei? “
Vuorotellen!?
Yksi kerralla, vuorotellen ja huomioonottamisen taito, onko tämä kuoleva/häviävä kasvatus nykyään vanhemmilla?
Det river i hjärtat.
Den hjälplösa känslan som säkerligen alla småbarnsföräldrar känner igen. Då den lilla oskyldiga barnet som blir sjuk och man känner att man inte kan göra något, fast man gjort allt man kan.
Vår lilla tös har nu den här veckan dragit åt sig en så gott som fullhand på en gång. Öroninflammation, luftrörsinflammation, högst troligen luftstrupsinflammation, flunssa och förjävlig hosta och feber/stegring. Hon hostar så det river in i den djupaste plats i en förälders hjärta. Man skulle så vilja bara ta bort det från tösen till sig själv. Hon är vissen och sjuk så det strålar från henne.
Visst viste man att detta kommer att ske, speciellt vid det skede dom börjar dagis men det känns ändå så tungt då det sen sker. Då Amelie ännu är så liten att hon inte kan förklara eller beskriva sin känsla så har man den värsta möjliga tanken hur det kan kännas då man ser på henne.
Hoppas hoppas det går fort över och antibiotika börjar verka fort så att ens någon av de alla sjukor hon har skulle försvinna.
❤ Amelie.
Nya tider för familjen
Tiden flyger förbi och med nya dagar och nya tider kommer även nya saker och detta kommer verkligen att vara situationen för min familj inkommande vecka. Orsaken till detta är att inkommande måndag är första dagisdagen för vår lilla söta tös. SPÄNNANDE! 🙂
Vi har fått dagisplats på ett dagis som är cirka 1km från var vi bor, vilket är underbart nära. Vi var och bekantta oss med dagiset i tisdags hela familjen och det verkar som en riktigt trevlig plats. Småttingarnas sida var Amelie börjar på så har grundats för bara dryga året sen. De har en kvot på max 13 barn i småttingarnas grupp så det är helt skönt att höra att det inte är någon mega grupp. Det börjar även en annan liten där här inom kort så Amelie kommer inte att vara den ända som är riktigt ny i gruppen.
Som i så många andra saker så tror jag att det nya i familjens liv kommer att vara mera spännande för oss föräldrar än för Amelie själv. Det att Amelie är en del för sig, men samtidigt återgår Annika till arbetslivet på måndag så det är ju också ganska spännande. Hon har ju nu varit skötledig i över 1 år, nästan 1½ och för henne att återgå till en vardags rutin kan nog också komma som en liten chock. Den nya rutinen är ändå i mina tankar och blickar bara en bra sak. Dels för 2 orsaker:
- Amelie får börjar med fastare basis få umgås med barn i sin egen ålder och kommer säkert att lära sig fort en hel del nya saker. Hon kommer säkert också att snabbt lära sig leka mera tillsammans med andra (det är ju ändå alltid olika att leka med egen ålder än med mamma eller pappa) och också att bara vara i grupp. Amelie har på sistone gått stora steg framåt i ljud (speciellt djur) och också lite i ord så detta tippar jag att plötsligt gör ett stor ryck för det bättre. Att Amelie också får en ny rutin är säkert riktigt bra.
- Annika återgår till arbete och får annat innehåll i sina dagar förutom det hon nu haft, byta blöja, underhålla Amelie, laga mat, sätta ut och sova mm. Hon kommer in i vuxna omgivninvar, får annat att prata än barn och barnskötsel och bara det att hon hamnar kommunicera med annat än “barntal” är bra. Att hon också får rutinerna lite omtumlade är bra, säkert inte bara för henne men för hela familjen.
Det som gör detta ännu roligare är det att jag kommer att vara ledig från arbete inkommande 2 veckor och är den som utför den nya rutinen i Amelies liv. Jag kommer att vara med på dagiset och hoppeligen så kan hon redan under första veckan vara där majoriteterna av dagar och att hon redan i slutet av första veckan skulle kunna bli där för hela dagen, men det är ju så som allt att det går i den takten hon vill och klarar av.
Utmanande situationer som jag ser framför oss är.
- Sovandet; Sen vi flyttade så har hon sovit ute på balkongen och för sig själv i tysthet och lugn och ro. Nu skall hon börja ta dagstupplur i ett stort rum innomhus med andra närvarande och det är knappast tyst och lugnt.
- Ätande; fast hon klarar av att äta med andra närvarande, och hon blivit klart bättre med att äta själv så kommer maten att vara annorlunda och ordningen olika. Detta är ändå av situationerna den klart lättare och kommer säkert att gå bra.
Vi har kommit överens hemma att jag är den som för henne på morgonen till dagiset så vid det skede som Amelie märker att hon förs “alla” dagar till dagiset och blir ensam där så kommer det att betyda att jag är den som kommer vid ngt skede hamna lämna en gråtande och övergiven liten tös på dagis då jag far vidare på jobb, och det kommer att vara svårt för mig. Annika söker henne från dagis så hon kommer att få en överglad och kramsugen tös emot sig, smått orättvist. 😉
För övrigt har Amelie klart och tydligt börja förstå en hel del och säger också några ord redan, som till exempel:
- boo-l = Boll. Det värmer oss handbollsfanatiska föräldrar.
- titta = Det klart mest använda ordet. men detta betyder med ett pekande finger vad hon vill, leka med duplon, titta på videon från tabben och massor mera.
- böj = Blöja.
- göö = Detta har hörats cirka 2 gånger och betyder gröt.
- njam njam = Gott, eller att det är matdags
Som skrivet tidigare har hon även specialiserat sig i ljud för olika saker:
- Vad säger kossan? = mmmmoo
- Vad säger katten? =meaw meaw meaw
- Vad säger kråkan? = krrraa kraaa
- Vad säger indiainanen? = *handen upp mot munnen* aaaaaaaaah aaaaaaah
- Vad säger ormen? = hsssss
- Vad säger hästen? = heesssst
- Vad säger bussen? = grrrr
Nervkontroll
Nervkontroll är något jag tror blivit minst trippelt uppdaterat i sen jag blivit far. Ni andra föräldrar vet säkert vad jag skriver om. Den där stunden då något borde bli gjort, och det ända det lilla hjärtat inte gör är den förstnämnda saken.
Som vi vuxna uppehåller rutin, samma ordning och samma saker görs varje kväll, men på något oförklarigt sätt så går det inte för det lilla hjärtat.
Jag förstår fullt ifall det är en ny grej men då vi nu i typ 4~5 månader hållt en rutin om tiden vi äter kvällsgröten, hur det går till mm och ändå blir det världens maktkamps utmaning.
Jag förstår att den lilla försöker tänja på gränser, se hur långt hon kan dra det ut, men värför inte då kvällarna efter varandra? Värför blir det sporadiskt utan ngn som helst mall.
Det är som min förlovade konstaterade idag att det kommer att bli mentalt blodiga maktkamper då vi kommer in i trotsåldern. Därför skulle det vara bra att lite kunna förbereda sig, men hur?
Nu har vi iaf fått henne i egen säng för denna kväll så nu är det bara att andas efter och börja förbereda sig för morgondagen, då är det nämligen julafton och mycke få rutiner kommer att kunnas uppehållas. *SUCK, på förhand* 🙂
Herr Flunssa
Vi har fått besök till vår familj. Den inte välkomna gästen heter Herr Flunssa och först tog han som besöksmål var den mest hjälplösa, alltså vår dotter. Lilla tösen började snora igår kväll och under natten var det otaliga besök till hennes rum då hon var vaken eller halv vaken och gnällde till, inte hittade sin napp eller dricksflaskan vi lämnar i henne säng.
Det tyngsta alternativet är det att hon får den iom att Amelie inte kan förklara hur det känns, var det gör ont och så vidare. Hon kan inte heller snyta sig själv så det blir till oss föräldrar att stiga upp och försöka få näsan rensad så att hon skall ha det lättare att andas. Men överhuvudtaget så känns det ju tungt att se ett litet liv lida.
För oss föräldrar är det bara lite jobbigt ifall vi blir sjuka men det blir det om vår lilla krabat blir också så där är ingen skillnad. Hoppas hon snart blir frisk iaf. Ännu har det inte iaf kommit fram att Amelie skulle vara av den sorten som alltid får följdsjukdomar. Själv är jag inte det men det finns många som är det. Med andra ord att ifall man får en vanlig flunssa så kommer det bihålsinflammation, öroninflammation eller andra
Nu är det bara medicinera så lång man kan en liten som Amelie. Alla mediciner kan man inte ge och åt en såhär liten och mängderna är ju klart mindre jämfört med en vuxen person. Hoppas hon bara blir frisk fort.
Mini-Macgyver
Det finns en i tiderna populär TV-serie, som heter Macgyver. Serien kom ut i slutet av 80-talet. Serien gick ut på om en kille som var verkligen påhittig och löste diverse problem med det han hittade runt sig och som verktyg använde han sig av en fick-kniv.
Nu när min dotter växer så det knakar börjar det komma fram en liten mini-Macgyver från henne. Hon löser en hel del, som jag inte skulle tro att hon klarar av. Ett bra exempel är då vi kopplar datorn till TV:n för att se på en nätstream. Det börjar vara ganska många stolar som behövs för att hindra henne att komma at datorn. Se fast på bilden. 😀
Dessa korsgående stolben mm löser hon redan för att komma at datorn, och det är inte råstyrka hon använder, utan systematiskt provar hon sig fram till att hitta sen som är enklast att ta bort vart efter hon fortsätter vidare tills hon gjort en passage fram till datorn, duktig liten tös jag har.
Blog aktivitet + allmän uppdatering
Dags att kolla in hur bloggningen har gått framåt och som jag spått så har mängden poster blivit mindre sen jag började. Dock är jag inte orolig iom att det varit sommar och jag också varit på pappamånad vilket drar ner på dator tid. Mängden kommer säkert att stiga utan att jag destu mera märker det eller ens jobbar för att få den upp. Statistiken för mängder postningar är enligt följande:
| Månad | Posts |
| 01 | 11st |
| 02 | 11st |
| 03 | 13st |
| 04 | 11st |
| 05 | 12st |
| 06 | 4st |
| 07 | 6st |
| 08 | 7st |
Hösten är då här mer eller mindre fast vädret inte så ser direkt ut. Det skall bli en rolig höst iom att vi har massor nytt och spännande i familjen framför oss. Det första som kommer är att vi skall flytta. Jobbigt men samtidigt jätte skoj. Att få börja vårt gemensamma liv i vår första gemensamma lägenhet är alltid ett stort steg och nu skall det inredas tillsammans då det i nuvarande lägenheten alltid funnits en lite prägel på hur Annika inrett före jag kom in i bilden.
Det skall också bli roligt att laga upp rummet Amelie får och vi hoppas att då hon får ett eget rum så kommer även vardagen att förenklas. Då hon går och sova så behöver vi inte lika mycke smyga omkring då vi bara kan stänga dörren till hennes rum, samt det är ju också något som inverkar att lägenheten är märkbart större.
Det andra stora som nu kommer genast till tankarna är att vi skall ju få fira Amelies första födelsedag och det kommer att ske i vår nya lägenhet. Vi har ju inte festa våra födelsedagar speciellt annars på många många år men i och med Amelie så kommer den delen också att förändras då vi får laga till fest med kaffe och kaka samt bjudningar för familj. Det kommer att vara jätte mycke fotande, det kan jag lova. Som det är nu så är det cirka 1½ månad tills dess ännu, spännande.
Amelie i sig själv har lugnat ner sig en hel del och det är på grund att hon just nu inte har tänder på kommande inom det snaraste. Vår lilla tös är glad och munter och energisk, hon är sååååå energisk. Hon har också fått kallelsenament turbo-tösen av mig. Som Duracell reklamen i många år har sagt; “she just keep going and going and going…” 😀
För övrigt sover hon bättre nuförtiden, aptiten kvarstår och fast hon inte vuxit så mycke som vi spådde före hennes 10månaders kontroll så är hon helt enligt de “normala” kurvorna. Bilden nedan är från slutet av Augusti men hon är så söt och glad på den att det blivit lite av en ny favorit till mig.
Somnar, somnar inte…
Det är på sitt sätt en spännande och underbar stund då man nattar sitt hjärtegryn varje kväll.
Då man ser på allt av vår lilla tös att hon är trött, och det enligt klockan att dags att lägga det lilla hjärta ner för att sova, så kan man gå igenom hela skalan känslor, inom i vissa fall några minuter, ibland en timme+.
Vi har då haft sömnskola och hon har lärt sig att somna i egen säng, så då går rutinen till ganska långt enligt följande varje kväll:
19:00 – kvällsgröt
19:30 – pyjamas och ny blöja
19:45 – kvällsmjölk
20:00 – tandtvätt
20:05 – lägger ner i egen säng
Efter det börjar tösen först leka med sina tår, tutten, tja, allt hon kan tänka sig. Sen skall hon lite rafsa på madrass och annat runt sig. Vid detta skede börjar oftast hennes ögonen lite glappa och hon försöker svänga runt i krypställningen. Detta hindras lätt med att sätta handen på höftet.
Efter det sitter man och håller andan då ögonen sakta går fast, hennes andningen lungar ner sig och blir djupare. JUST då ögonen gått fast pustar man ut att nu somna hon och då öppnas de igen, *morr*.
Ofta blir förra rumban om, men i kortare mall. Ögonen går fast långsamt långsamt och man hurrar inombords tills de igen öppnas fullt och man suckar med en liten desperation.
Ingen rumba men ögonen glider sakta fast och lite upp igen, fram och tillbaka. Lite ofrivilligt krämandes för att hitta den bekväma ställningen och jag känner mig segerfull för nu är det fast i sekunder och det är gjort.
TJI, får man för hon vill ännu svänga på sig till den andra sidan, och samma fram och tillbaka guppande med ögonlocken. Sen brukar det komma en lite djupare pust och HURRAA, nu blev ögonen fast. Hennes lilla kroppna slappnar av fullständigt och det börjar gå en jämn och rytmisk snusande då hon somnat. Vid detta skede har jag alltid lust att stiga upp, räcka upp händerna mot tacket och hojta till; “Seger, jag har vunnit!”
Man tittar på klockan och märker att klockan är runt 21:00, då tänker man bara “shit, vart for den timmen”!
Men då hon somnat och man rätar ut täcket över henne känner man oendlig kärlek mot detta lilla liv som sover sött framför en. Hon ser så lugn och till ro varande, att man skulle kunna bli och sitta bredvid henne, och bara beundra hennes fridfulla stämning. Det är denna stund som alla nervspänningar, egna morr, hundratals nej nej nej som kommit under dagen glöms bort och man har bara lust att lyfta upp henne i famnen och krama henne tills man själv somnar…men bondförnuftet stiger fram och man vågar inte röra henne. För VAD OM hon vaknar?
Denna nervrivande, frustrationsfulla, glada, desperata segerfulla, underbara och alla andra stora känslomässiga rutin har jag glädjen att gå igenom alla kvällar. Och fast man själv är trött och skulle vilja gå och sova och inte vilja ha denna show, så efteråt är man glad att det hände igen ikväll.
Älskar min igår 10 månader gamla dotter i all oändlighet!
Budbuda 