Den hjälplösa känslan som säkerligen alla småbarnsföräldrar känner igen. Då den lilla oskyldiga barnet som blir sjuk och man känner att man inte kan göra något, fast man gjort allt man kan.

Vår lilla tös har nu den här veckan dragit åt sig en så gott som fullhand på en gång. Öroninflammation, luftrörsinflammation, högst troligen luftstrupsinflammation, flunssa och förjävlig hosta och feber/stegring. Hon hostar så det river in i den djupaste plats i en förälders hjärta. Man skulle så vilja bara ta bort det från tösen till sig själv. Hon är vissen och sjuk så det strålar från henne.

Visst viste man att detta kommer att ske, speciellt vid det skede dom börjar dagis men det känns ändå så tungt då det sen sker. Då Amelie ännu är så liten att hon inte kan förklara eller beskriva sin känsla så har man den värsta möjliga tanken hur det kan kännas då man ser på henne.

Hoppas hoppas det går fort över och antibiotika börjar verka fort så att ens någon av de alla sjukor hon har skulle försvinna.

❤ Amelie.