Yrkesutbildning

Yrkesutbildning är något som många hamnar göra fortsättningsvis, och andra, tja, aldrig. Jag har då hamnat in på en branch var det är viktigt att utbilda sig fortsättningsvis och för att hållas med måste man följa vad för nya tekniker och innovationer tas i bruk.

Det intressanta med min situation är den att då jag bytte arbetsposition så skiftade utbildningsbehovet ganska rejält. Då jag fungerade i lokal supporten så behövde jag ha en stark fokus på arbetsstationsteknik, problemlösnings tekniker samt nya kommande tekniker. Då speciellt på arbetsstations Operativ Systems sidan inom företag, mobilteknik och kontors infrastruktur.

Fast min arbetsgivare stöder och uppmuntrar att gå kurser, sertifiera mig och dom betalar notan så lyckades jag inte få tillstånd ett enda sertifikat. Jag gick en kurs första året jag var i företaget på jobb men sen bara blev det ogjort, inte nödvändigtvis för att jag inte skulle ha velat, utan för diverse andra orsaker. En bland annat den att jag vill gå kurser som min förman inte ansåg stöda min dåvarande arbetsuppgift. Men saker man följde med mycke t var Windows XP/7/8 problemlösning, Epost och speciellt Exchange företags epost funktioner, Windows Servrar, Windows Active Directory mm. Nu när jag då blivit systemchef så har behovet att följa med ändrats.

Man ifrågasätter nu, att skulle jag ännu ha behovet att följa med dessa alla förnämda eller är det bara extra arbete för mig, att fortsättningsvis följa med dessa tidigare områden?

Samtidigt försöker jag komma på vad för kurser/sertifikat skall jag försöka få gjort nu iom min nya position. Min nya post är ju ngt som inte det finns färdiga utbildningar på, så min utmaning är att försöka hitta ngt som är så nära eller involverar så mycke som möjligt att min nuvarande post.

Jag har då som ansvarsområde en användarportal, men vid sidan är jag också back-up för “knowledge management” inom min arbetsgivare, och detta har lett till att jag nu utbildar mig i det också. Idag och i morgon har jag utbildning inom Sharepoint 2013 och som utbildare har vi en så kunnig kille att man blir bara häpen. Han har utfört Microsofts egna sertifikationer till näst högsta nivån och den nivån har nått i hela världen bara cirka 80 personer. Maffigt. 🙂

Det som dock är otroligt är att fast man insett att man inte vet så mycket, så vet jag en hel del mera än många vanliga användare, som då använder programmen varje dag. Men då man har en utbildare av den kalibern som vi har i denna kurs så inser man hur lite man iaf kan.

Idag gicks det mest igenom kort historik av Sharepoint produkten, hur den vuxit upp, vad den i själva verket är och hur den kommer att föras vidare. En hel del märkte jag mig veta men det kom nog fram så mycke nytt att man blev lite snurrig. I morgon har vi då mera “hands on” arbete samt inlärning i själva konfigurering och uppehåll. I morgon skall vi också ha helt praktiska övningsuppgifter och problem lösnings “workshop”. Spännande. 🙂

 

Jääkiekko ja suurennuslasi

Kauden alussa meillä oli se kuuluisa Jokerit – HIFK ottelu jossa sattui ja tapahtui ja sitä ollaan puitu hallien käytävillä, toreilla lehdissa ja oikeudessa. Tämä on käsitelty, vai onko?

Eilen pelatussa HIFK – Jokerit ottelussa taas sattui ja tapahtui. Ensimmäisessä erässä Jokereille, ja viimeisessä HIFK:lle. Molemmissa tapauksissa tapahtui loukkaantumisia ja molemmat näytti ikäviltä tapahtumilta. Itse en sääntöjä osaa niin hyvin että voisin sata varmasti ja teknisesti kuvailla oliko tilanteet puhtaat vai ei, minä käytän vain maalaisjärkeä ja sen verran sääntö osaamista kuin osaan.

Mutta eniten tässä on mielestäni kyse siitä, että onko nämä kaksi joukkuetta suurennuslasin alla vai ei kun he pelaavat. Nämä kaksi tilannetta, tai edes toinen jos se olisi tapahtunut esimerkiksi Saipa – Lukko ottelussa, olisiko niistä tullut tämän kaltaisia jupakoita?

Tähän uskon että melkeinpä kaikki osaavat käsi sydämmellä vastata lyhyellä “ei”. Suurelta osalta tässä on media joka paisuttelee, mutta myös se että tässä Helsingin paikallis derby kyseessä. Nyt haluan selventää sen että mielestäni Ville Peltonen on loistava pelaaja, mutta kuitenkin pelaaja. Itse ottanut riskit vastaan, itse tehnyt päätöksensä. Toivon todellakin että kaveri on kunnossa, enkä rehellisesti sanoen usko että eilisessä ottelussa oli kyse mistään “lahtaamisesta” tai “nyt kaverin peliura poikki” taklauksesta.

Jos ajatellaan tilanteita ilman kaikkea muuta niin onhan ne aika arkitapahtumia, eikö. Tällä kertaa sattu, toisella kaveri nousee ylös, heiluttaa lumet paidasta ja jatkaa. Toivon syvästi että ne jotka päätöksiä tekee osaavat katsoa tätä ottelua sellaisena kuin se oli, eikä minkään jatkumona syksyn sekä aikasemmin viikolla tapahtuneen otteluun. Kun videoita katsoo noista molemmista tapauksista niin molemmissa se taklaus sinne laitaan oli kovia, ja näytti rumilta(ilman loukkaantumisia olis kyllä varmasti tuntunutkin kovilta).

Mutta se mitä tässä pohdin on enemmän tätä “te teitte”, “me emme tehneet” ja muuta syyttelyä ja varsinkin vanhan kaivamista ylös. Ei se vanhan, jo käsitelty auta tässä tilanteessa, ja toivoisin että ihmiset voisivat unohtaa menneet, varsinkin kun siitä on jaettu rangaistukset ja ne on jo suoritettu jopa.

Joten voitaisiinko käydä tämän ottelun keskustelut ilman että heti kaivetaan esille vanhat ja menneet? Joten se joka tosiaan tuntee säännöt, siis aidosti oikeesti eikä vain väitä näin, voitko astua esiin ja kertoa?

Tästä tulee nyt kirjoituksia kaikkialle, esim tämäkin kirjoitus mutta sen minkä lukee niin valitettavan usein on säväytetty niin selkeästi jomman kumman joukkueen lasien takaa. Ymmärrettävissä on että kun näitä asioita katsoo oman joukkueen silmin niin se hämärtää, mutta mielestäni on pystyttävä keskustelemaan näistä asioista kuin aikuiset ihmiset. Ja tämä tarkoittaa että katsotaan faktoja, unohdetaan vanhat ja menneet ja hoidetaan homma pois päivän järjestyksestä.

Tähän tilanteeseen voisi kaivaa muutama muu mielipide esille tästä ottelusta.

Toivottavasti tämä ottelu nyt ei taas käynnistäisi mielestäni turhat ja suuret mailmaa parantavia keskusteluja, vaan päättäjät tekevät päätökset jos tulee jotain jälkirangaistuksia ja sitten asia jätetään siihen, näiden taklauksien suhteen. Mitä tulee siihen että tarvitseeko sääntöjä muokata tai muuta niin sekin hoidetaan kuntoon kauden aikana, mutta ei mahtimiehet eivät niitä vyörytä ulos kabineteistä.

Sitten tähän toiseen keskusteluun joka tämä ottelu synnytti, eli kielenkäytön ja toisen joukkueen solvaaminen. Olen sitä mieltä että se ei kuulu tähän peliin ja vaikka Summanen vähättelee sanojaan, ja viittaa tekemisiin niin se ei poista vastuuta siitä mitä sanotaan, milloin sanotaan ja kenelle. Ehdottoman tärkeitä asioita on lajissa kuin lajissa että tuomareita ei saa uhkailla, ja mielestäni tämä koskee myös muita. Toivoisin että tämä Summasen verbaali hyökkäys myös hoidetaan pois, oli se sitten sakkoa, toimitsijakieltoa tai muuta, mutta sitä ei voi painaa villaisella ja piilottaa noiden taklausten taakse.

Mielenkiinnolla kuitenkin seuraan tilannettaa ja katsotaan mitä tästä tulee vielä. 🙂

PS. Olen siis Jokerit fani. 😉

Tiden flyger

Oj så tiden flyger då man har roligt. Det ordspråk, eller borde man säga talesättet har man ju hört och så är det. Av denna mening kan man ju få en intressant disskusion om man vill. Vad är det som får en och tappa kontrollen eller medvetande av tid då man har roligt? Så är det ju får många så att om man inte har roligt så då står tiden stilla. Hur skulle man kunna komma på ett sätt att förväxla dessa ytterligheter?

Men inte mer om det, det som rubriken hänvisar kanske mest till är att det blivit en liten stund sen jag skrivit lite tekst här och det har då inte varit ngn medveten paus, det har bara blivit så. :\

Det som hänt här emellan … ja det är ganska mycke känns det som.

Arbete

För min del har det ju varit arbete som vanligt, och denna vecka har det varit en riktigt tung vecka på arbete. Det har varit jätte mycke igång och detta har orsakat att det blivit längre dagar på kontoret, faktisk så långa som 11h för tre dagar. Men det är ngt jag säkert måste vänja mig vid då jag nu har en post med mycke mera ansvar och också korta deadlines i många fall.

Nu skall man ju inte förstå fel. Detta är inte klagande ton med missnöjdhet till fullo, mera en notering. Visst är det tråkigt att jag hamnar lämna bort tid från min familj men det som ändå är ett faktum att dessa långa dagars tiderna kommer och går och är periodsvisa. För mig är dom inte fortsatta. Dessutom trivs jag ju på arbete så bra att jag är färdig att göra dessa uppoffringar nu och då.

Min chef har varit på semester den här dagen så en kollega har gjort hans roll och han har klarat det med glans. Så bra att jag skulle kunna tänka mig honom som min chef faktiskt. Men det är ngt som knappast kommer att hända så det är onödigt att destu mera tänka på den saken. Det som dock varit trevligt med denna hektiska vecka är det att jag också fått mycket gjort och det är alltid en trevlig sak att notera att då det är press på en så klarar man av att prestera. Samtidigt har jag också som ny i min post säkert lyckas bevisa åt min kollegor att jag inte varit ngt dåligt val. 🙂

Fysioterapibesök

Denna gång var det inte frågan om antingen mig eller Annika, utan vår kära lilla dotter Amelie. Allt är bra med henne och då vi var förra veckan till 4 månaders kollen så pratade vi om att hon verkar lite spänd och stel av sig. Vi visste att det inte är ett problem men det uppmanas ju att nämna saker man märkt och tänkt på. Detta resulterade i att hon skrev en remiss till en fysioterapeut för att vi skulle kunna snacka lite om dessa saker med ngn som verkligen är kunnig i dehär sakerna. Det var ngt som vi efter åt kom att tänka på att alla nya föräldrar borde få uppleva. Vi var till Bolarsskogs sjukhus här nära oss var vi träffade en fysio och hon var alldeles underbar.

Hon kollade på Amelie och försäkrade att allt var bra(vilket det då är) och sen disskuterade vi om dittan och dattan om hennes växande och övningar man kan göra för att förbättra motorik och framsteg i Amelies uppväxt. Det pratades om saker hon kommer att lära sig vid vilken ålder ungefär och hur man kan variera på vardagsrutiner mm. Detta var då jätte fin stund och fast man säkert skulle ha kunna klura ut en hel del ensam om ngn skulle ha frågat så blev man på ett bra sätt påminnd om dessa saker. Det var skönt också att få bara prata om dessa saker med en som kunde rakt verifiera eller neka saker man undrat på.

Det har jag aldrig ifrågasatt att det är bra och prata om saker, det jag dock ställt mig till med en lite reservation att prata om vad som helst till bara en person inte bär frukt. Detta fall tycker jag att verifierar detta på ett bra sätt. Då vi nämnde sakerna till en läkare fick vi just inget klart svar eller nya tankar, då vi pratade med ngn som kunde fakta om dessa saker så fick man ngt ut av det.

Summa sumarum så allt är bra med Amelie, hon är varken före eller efter i ett medeltal vad gäller framsteg motoriskt och nu fick vi lite övningar vi skall göra med Amelie för att ännu förbättra hennes muskelkordination samt framsteg i uppväxten. Om en månad skall vi träffas igen och då skall vi se om fysioterapeutten är av samma åsikt. 🙂

Trötthet i nyblivna föräldrar

Detta är ju något som kommit fram i mina bloggningar tidigare också. Det är ngt som också disskuteras allmänt i median och det kommer fram nu och då artiklar om hur man skall se till att få sömn som småbarns föräldrar, och då jag haft det utmanande att sova så gjorde vi ett försök här i veckan för att förbättra situationen.

Vi är ju med Annika ganska trötta, Annika iom att hon hamnar att stiga upp under natten 2~3 gånger för att amma, sen har Annika det “problemet” att då Amelie vaknar och inte har tutten i munnen så börjar hon gråta och gnälla. Jag har då inte det att jag måste amma, men för ngn orsak vaknar jag ändå alltid då detta händer, och också med det tidigare nämnda gnäll mm. Detta har resulterat i att då Annika kan ta tupplurer på morgonen och under dagen så har jag hamnat skärppa mig på arbete. Fast Annika inte skulle ta en tupplur på dagen kan hon gå omkring här hemma som en zombie, det kan inte jag.

Försöket vi nu gjorde är ngt vi snackat om redan tidigare och vems idé det var, kommer jag inte ihåg. Men det gick kort och gått ut på att jag far hem till mina föräldrar och sova. Dom har ett extra rum(används som kontor) som jag kan sova i. Nämnvärt här för att man skall förstå helheten är det att vi bor i en tvåa på cirka 45 kvadrat, och vi inte har dörr mellan sovrummet och vardagsrummet så det är inte som om jag skulle bara kunna gå och sova i ett annat rum, stänga dörren och få vara i fred.

I alla fall, Annika har ju då också varit trött så vi gjorde så att min kära flickor for på dagen hem till min mamma. Annika lades och ta en hygglig tupplur, min mamma tog tösen i vagnen och gick ut på en promenad. Detta var en succée. Min mamma hade gått omkring i 2h 45min och under den tiden hade Amelie sovit lugnt och skönt i vagnen, min mamma fick en bussig promenad vilket hon tyckte om, och hemma hos mina föräldrar sov Annika en rejäl tupplur och så ännu vila hon vaken utan att behöve vakta på Amelie för en stund.

Under denna tid var jag ju då på arbete och efter arbete for jag raka vägen till mina föräldrar. Då jag kom dit så hade jag emot mig 2 märkbart glada och utvilade tösar. 🙂

Som fortsättning så firade vi kvällen hos mina föräldrar och sen packades Annika och Amelie i bilen och de for hem, och jag blev hos mamma och pappa för att sova. 21:10 shasade min mamma mig i säng (som förr i tiden då jag var liten pojke). Jag sov helt okej faktiskt där. Visst vaknade jag iaf 2 gånger under natten men jag har nog somnat om ganska så fort. Det som också var roligt att vi åkte tillsammans med pappa på arbete in till stan och det var ju skoj i sig själv redan.

Jag var nog klart piggare och gladare och det noterade dom på arbete också av mina närmaste medarbetare. Så man kan lugnt säga att detta lilla experiment var en framgång och kan upprepas. Nu skall vi bara se hur Annika orkar veckoslutet och får sovet så kanske vi gör så att jag redan i morgon på söndage far på nytt dit och sova så är jag pigg inför nästa arbetsvecka. Man måste ju vara iaf realist och komma ihåg att 4 månaders dålig sömn och höga sömnskuld inte kviteras bort på en natt, men om man tar såna här steg nu och då så kan det bara bli bättre. Detta har dock alltid lite kriterier som skall vara uppfyllda för att jag skall gå med på att göra detta.

  • Annika skall inte vara dötrött
  • Amelie skall inte ha någon svår period på gång
  • Vardags sysslorna skall vara rutinaktiga
  • Det skall passa in i mina föräldrars vardag utan stora arrangemang.

Men detta eller liknande arrangemang är då ngt jag rekomenderar åt alla trötta nyblivna föräldrar. Jag har inte då varit blind för denna trötthet, jag har ju klart vetat att vi är båda trötta, men som säkert så många andra småbarns föräldrar så vill man försöka bevisa att vi klarar allt nog. Och det gör vi ju också, vi bara förbättrar både vårt eget och vår kära dotters liv. Vi måste orkar för att vara de glada och omtänksamma föräldrar hon behöver, för hon kommer ju ändå först. Dock lika viktigt är ju vårt parförhållande. Det måste också uppehållas och främjas så att inte det uppstår problem. Och ifall man är hela tiden trött och butter så kan det ju leda till större problem framöver.

Bli inte och gro på tröttheten, utan gör ngt åt det. Jag vet hur svårt det är att medge att “jag måste gå bort annenstans och sova”. I mitt liv kommer ju ändå alltid flickorna först, så det är inte lätt att vara lite egoistisk. Ifall någon sen kommer och börjar förklara hur de inte haft dessa problem eller predikar hur starka de är som människor så kan man ju alltid slå tillbaka en liten pik att “kanske du inte då bara då är lika omtänksam om andra som jag är”. 😉

Detta veckoslut

Nu sen till lite framtida saker, idag är det då lördag och vi skall till min mormor och morfar och hälsa på, hela släkten faktiskt. Dit kommer mina föräldrar och min brorsfamilj. Det skall bli skoj. Min mormor och morfar har inte sett Amelie heller på en godstund så det skall bli jätte skoj för dem också.

Måste även i detta skede berätta en sak jag är väldigt stolt över, min mormor är på Facebook. 🙂
Där loggar hon in och har som vänner alla oss i släkten så hon följer med allt vi uppdaterar om våra familjer och våra vardagar, hur många andra kan säga de tom sina 80+ mor eller farföräldrar?

På söndagen skulle det vara babysim men det kommer nog säkert inte att bli av för vår del då Amelie blivit riktigt snorig i torsdags. 😦 Det är så svårt att se på då hon har näsan stockad och svårt att andas. Vi har även hamnat baxa upp dynor runt henne då hon sover så hon är i en liten vinkel för att ha det enklare. Sen använder vi en Physiomer nässpräy för att öppna den samt en NäsFrida för att suga bort slem och snor. Dessa hjälper nog till så jag rekomenderar varmt detta för andra småbarns föräldrar.

Inte tycker ju Amelie om dem men det är alltid bara en liten liten stund som det är obehagligt för både föräldrar och barnet och sen blir det frid och fröjd då barnet kan andas enklare igen. 🙂

Detta blev en ganska lång post så kanske jag tar och slutar här och kommer tillbaka igen senare.

Världens bästa mamma

Vi har ju alla världens bästa mamma, eller så svarar de flesta om man frågar men jag kan berätta att JAG verkligen har världens bästa mamma. 😉

Som i säkert många andra familjer så fungerar min mamma som limmet mellan oss allihop. Hon orkar se efter sina “småttingar” (då 31 och 34år gamla nu) och fråga hur det är med oss, fast också vi har egna familjer och barn båda med min bror. Då vi var små så kollade hon att läxorna var gjorda, att vi hade rätt kläder på oss, att vi visste vad som gällde mm. Mamma gjorde mat och städade undan efter oss pojkar. Allt detta vid sidan om hennes egna aktiviteter.

Det jag ändå måste notera är att omtänksamheten, kärleken och uppmärksamheten mamma gav mig som lite är oöverkomligt stor. Det är ngt så enormt att jag inte tror jag någonsin kommer att förstå heller. Då vi var glada var mamma med på noterna och ville veta vad och hur. Om vi var ledsna fick man alltid en kram, utan att ens behöva be om det. Om vi behövde hjälp med ngt så kunde (och kan ännu också) man gå till mamma och hon gjorde allt i sin makt för att hjälpa till. Jag tror inte det finns ngt som min mamma inte kan göra om hon så bestämmer sig för.

Visst skyffla hon över saker åt pappa för att lösa, och han gjorde det. Men det var nog alltid mamma jag tror att jag först gick till om det var trubbel.

Då det kom till förhållanden var mamma och gav goda “guidelines” och önskemål, men hon var aldrig och gav orders hur jag skulle göra beslut. Hon lät mig prova fram och då det inte gick som man tänkt sig så lyssnade hon med ett stort hjärta och tålamod.

Mammas oerhört glada min då vi träffas är obeskrivlig. Alltid glad, och vill så gärna ännu också ge sina vuxna pojkar en kram, och då jag ännu tar fram min egen dotter så skiner mammas ögonen upp som hos ett litet barn som fått en egen god glass på en varm sommardag.

Det bästa är att då jag ser hur min mamma orkar pyssla om min brors pojkar, och vet att samma energin och pysslandet kommer att finnas för hennes första och hittills ända flick barnbarn så känner jag mig lugn. Om min lilla söta tös någonsin behöver ngn att snacka med kommer hon alltid att kunna svänga sig till farmor, och jag kommer dessutom att framhäva denna disskusionskanal åt henne.

Såväl som min pappa har även min mamma lärt mig en massa saker i livet och det är henne jag får tacka för inställningen: “man skall vara morsk och prova på nya saker!”. För den lärdomen har jag använt och använder hela tiden. Det är pga det som jag lärt mig tycka om sushi, sniglar, nya projekt, varierande uppgifter och allmän nyfikenhet i livet. Pappa, ja honom kan jag tacka för bland annat tidningsläsandet och musik mm. (mera om det i ngt annat skede).

Mamma har också en förmåga att säga saker rakt ut utan att starta ett gräl, fenomenalt, plus att hon också säger rakt ut åt sin envisa son…jo jag menar mig själv…så att han förstår vad som gäller. Det skojiga är ju det att då man jämför oss pojkar med våra föräldrar så har nog min bror mera pappa och jag mera mamma liknande karaktärsdrag. Så med stolthet kan jag öppet medge att jag är “mammas pojke”. 🙂

Det finns så mycke man skulle kunna skriva om i min kära mor att ingen skulle orka läsa, så därför skall jag summera kort: min mamma är världens bästa mamma. 🙂

❤ mamma

Små saker gör vardagen bra

Vi människor är olika, det är enligt min åsikt bra, för det en faktor som gör vardagen varierande.

Jag är en person som kan bli stort påverkad av vardagens små saker, må det vara positiva eller negativa. En så liten sak som hur jag vaknat kan ha en massiv effekt ända fram till kvällen. Sen kan så lite som ett ord göra mig glad i flera dagar om det vill väl. De som verkligen känner mig kan tolka och reagera enligt detta. Men mynttets andra sida, om man inte känner mig kan det gå på tok.

För de flesta kan jag iaf gömma mina riktiga känslor och tankar, eller så vågar jag påstå iaf.

Idag har det varit en bra dag och man har inte behövt dölja ngt, dessutom tycker jag att man skall kunna öppet säga det om det så är.

En bra dag

Den klart största saken var rådgivningen vi hade idag. Tösen har vuxit just så som hon förvänttas. Vi var till rådgivaren och läkaren, och av båda kom det bara positiv feedback och beundran över vår lilla tös och hennes egenskaper och framsteg.

Amelies strategiska mått var idag på 4 månaders kontrollen då 59cm och 5780gram. Ökningen har varit bra då man tänker att hon var 47cm och 2706gram då hon föddes. Dessa goda nyheter gjorde nog min dag, trodde jag.

Då jag anlände till arbete så kom det fram att min chef varit på bra humör då han var på väg till arbete (pga han har semester nästa vecka och skall på en resa) så han hade stannat till och köpt till sitt team bulla för dagen. Denna lilla gest var också uppskattad och gjorde dagen ännu lite bättre. Sen bara fortsatt det, hade flera möte i sträck och jag fick tillstånd en hel del vilket var skönt och detta ökade på mitt goda humör.

Vid detta skede var jag ganska övertygad att denna dagen var gjord och nu kunde man njuta av denna känsla hela kvällen, men icke sa nicke. Då jag kom hem hade jag mina flickor hemma och dottern min var på strålande och spralligt humör. Då jag gick fram till henne log hon upp och ögonen bara tindra. Glädjen var fastslagen…trodde jag. Min kära Annika hade varit jätte bussig och laga lite i ordning hemma och baka JÄTTE goda kex, dom var så goda så jag hamna sluka i mig genast 4, rubb och stubb.

Resten av kvällen flög förbi, det var gull och fjanttande med min dotter, det var lite tv då min för stunden favoritserie Poliisit kom, och så var det traditionella rutinen; blöjbyte med  pyjamas på dotter och därtill hörande kittlande och bus.

Nu har jag mina nära och kära tösar och sova och jag sitter och reflekterar dagen som gått och det känns overkligt att jag kan ha en såhär fin dag bakom mig. Det är så skönt att märka att det inte krävs stora händelser och gester för att göra mig glad och tillfredsställd. Om det bara skulle gå, skulle jag vilja leva om denna dagen vid senare skede. Det är stunder som dessa man verkligen känner sig lyckligt lottad i livet.

Det som också är skönt att veta att i morgon är det fredag och sista arbetsdagen för veckan, sen börjar veckoslutet och därtill hörande trevliga program punkter. Vi skall och hälsa på min brorsfamilj, mina föräldrar och på söndagen är det igen babysim. Allt detta kommer dessutom att vara klart lättare iom att flunssan släppt taget och jag har blivit klart bättre redan, super skönt. 🙂

Halva veckan bakom

Onsdag 1…

…dagen då du kommit halvvägs i arbetsveckan. Det är nu som man börjar sikta in på veckoslut och dens program. Om förra veckoslutet gick hemma under täcket pga flunssan så nästa har vi sen program båda dagarna.

Tisdag & Onsdag arbetsdagar

Men om man skall blicka lite tillbaka på arbetsdagarna som jag varit på arbete (tisdag och onsdag) så har det definitvt varit full rulle på. En hel del möten, saker som skall tas hand om och saker som skall föras vidare fort. Jag har lite blandade känslor, för då man varit borta två dagar så har man ju nuförtiden en hel del epost att läsa bort, och man skulle vilja försöka komma sakta men säkert i fart vad gäller arbete, men inte nu, nej nu är det full rulle genast från början. Saker som skall göras genast och som är jätte viktiga.

Märk att jag gnäller inte, nej, det är skoj att ha mycke att göra och man får utmana sig i att prioritera och ta tag och eldsvådor. 🙂

Min nya uppgift som jag började vid årsskiftet har verkligen varit vad jag önskat mig såhär långt. Mina uppgifter har ett brett arbetsfält och jag kommer i kontakt med massor olika människor, massor olika uppgifter och ännu utmanar de mig att komma på nya lösningar till såväl vardagliga problem som kommande utmaningar.

Det jag dock har lite svårigheter är med min närmaste chef. Vi har ganska olika arbetsmetoder och detta framkallar lite kollisionskurser. Inte i åsikter eller i personligheter men i arbets menttalitet. Inga stora saker har ännu kommit upp och ännu har det varit lätt att ruska av “motvinden” men bara vi blir vanare att jobba tillsammans kommer det nog säkert att lätta, det tror jag definitivt.

Onsdag 2…

Den här onsdagen blev det ingen tumis tid med min kära dotter för min förlovade for inte på handbollsträningar. Detta pga träningarna var inhiberade iom att det spelades i hallen en herr match. Detta är ju inte ett problem, nej då. Om jag vill gullas och leka med henne kan jag, och får jag så mycke jag vill för min förlovade, hon tycker det bara är roligt att se på.

Dotter

Det som är skönt också att se är att vår söta tös har blivit lugnare. Vi har haft det lite oroligt förra veckans slut och veckoslutet. Amelies gråt har lite ändrat och det gjorde oss lite oroligare. Det som också förundrat oss en hel del är att hennes bajs har blivit grönt, jo grönt, och inte lite grön skiftande utan faktisk grönt. Det ser nästan ut som om vår dotter skulle ha ätit gräs. Vi gick i flera dagar och undrade vad det kan vara och vid några skeden har vi redan undrat att kan det vara att hon börjar få tänder redan.

Helt vanligt är det inte iom att hon inte är fyllda 4 månader, men inte är det omöjligt heller för den delen. Efter många om och men så kom jag på i veckoslutet att vi förra måndagen började med ett nytt märke av D-vitaminer åt henne. Det vi tidagare gett har varit droppar med mjölksyre bakterier och har varit oljebaserad(vilket vi inte reagerat på tidigare).

De nya dropparna var utan mjölksyre bakterierna och vattenbaserad. Detta kan ha varit för mycke ändring på en gång för efter att vi började ge dessa så ändrade gråtet. I söndags var det sista gången vi gav av dessa nya droppar och nu efter att vi inte gett mera så har hon lugnat ner sig och har det klart lugnare. Det var så illa vid slutet av förra veckan att vi hamnade till och med ge lite värkmedicin då inte vi visste vad problemet var.

Avföringen är ännu grönt och det förundrar oss ännu men det är inte hela värden sa de från rådgivningen då vi var i kontakt dit i måndags. Men i morgon skall vi ha tösens 4 månaders rådgivning och då skall vi träffa en läkare så det blir en ypperlig plats att fråga ut lite henne med det vi gått och undrat på här senaste månaden. Men mest är vi kanske ändå nyfikna att veta att hur mycke har lilla söta tösen vuxit i cm och gram. Vi har alltid före vi farit till rådgivningen för dessa kollar haft en tippning på min Facebook sida för familjemedlemmar. Det har varit skoj att se hur alla gissat hennes längd och vikt. Flesta gånger har min mamma varit närmast.

Snyt, snörvel, host

Det är så onödigt och jobbigt att vara sjuk, tycker inte alls om det. Hamna bli hemma på fredagen från arbete, hamnar bli hemma från arbete i morgon på måndagen också. Allt bara för att jag har flunssa och stegring/feber.

Idag skulle vi ha babysim och iom att jag blivit sjuk skulle min mor delta istället för mig. Då vi dock startade mot simhallen så fick vi samtal från min mamma att den blivit inhiberad. Tråkigt. Iom att mamma ändå sett fram emot detta så får hon ta min plats nästa vecka istället och så hoppas vi att det inte inhiberas då också.

Det viktigaste är väl ändå hälsan och det är bra att man tar säkerhet och välmående före pengar och inhiberar ifall det händer en liten “bajs-incident” i bassängen. Och detta kommer ju nog att hända om iom att det är frågan om små barn. Tråkigt bara det att dom nog fakturerar fast man inte kan gå på simningen.

Men mera senare, tankarna löper inte lika smidigt för detta skrivande iom flunssan. :\