Vi har ju alla världens bästa mamma, eller så svarar de flesta om man frågar men jag kan berätta att JAG verkligen har världens bästa mamma. 😉

Som i säkert många andra familjer så fungerar min mamma som limmet mellan oss allihop. Hon orkar se efter sina “småttingar” (då 31 och 34år gamla nu) och fråga hur det är med oss, fast också vi har egna familjer och barn båda med min bror. Då vi var små så kollade hon att läxorna var gjorda, att vi hade rätt kläder på oss, att vi visste vad som gällde mm. Mamma gjorde mat och städade undan efter oss pojkar. Allt detta vid sidan om hennes egna aktiviteter.

Det jag ändå måste notera är att omtänksamheten, kärleken och uppmärksamheten mamma gav mig som lite är oöverkomligt stor. Det är ngt så enormt att jag inte tror jag någonsin kommer att förstå heller. Då vi var glada var mamma med på noterna och ville veta vad och hur. Om vi var ledsna fick man alltid en kram, utan att ens behöva be om det. Om vi behövde hjälp med ngt så kunde (och kan ännu också) man gå till mamma och hon gjorde allt i sin makt för att hjälpa till. Jag tror inte det finns ngt som min mamma inte kan göra om hon så bestämmer sig för.

Visst skyffla hon över saker åt pappa för att lösa, och han gjorde det. Men det var nog alltid mamma jag tror att jag först gick till om det var trubbel.

Då det kom till förhållanden var mamma och gav goda “guidelines” och önskemål, men hon var aldrig och gav orders hur jag skulle göra beslut. Hon lät mig prova fram och då det inte gick som man tänkt sig så lyssnade hon med ett stort hjärta och tålamod.

Mammas oerhört glada min då vi träffas är obeskrivlig. Alltid glad, och vill så gärna ännu också ge sina vuxna pojkar en kram, och då jag ännu tar fram min egen dotter så skiner mammas ögonen upp som hos ett litet barn som fått en egen god glass på en varm sommardag.

Det bästa är att då jag ser hur min mamma orkar pyssla om min brors pojkar, och vet att samma energin och pysslandet kommer att finnas för hennes första och hittills ända flick barnbarn så känner jag mig lugn. Om min lilla söta tös någonsin behöver ngn att snacka med kommer hon alltid att kunna svänga sig till farmor, och jag kommer dessutom att framhäva denna disskusionskanal åt henne.

Såväl som min pappa har även min mamma lärt mig en massa saker i livet och det är henne jag får tacka för inställningen: “man skall vara morsk och prova på nya saker!”. För den lärdomen har jag använt och använder hela tiden. Det är pga det som jag lärt mig tycka om sushi, sniglar, nya projekt, varierande uppgifter och allmän nyfikenhet i livet. Pappa, ja honom kan jag tacka för bland annat tidningsläsandet och musik mm. (mera om det i ngt annat skede).

Mamma har också en förmåga att säga saker rakt ut utan att starta ett gräl, fenomenalt, plus att hon också säger rakt ut åt sin envisa son…jo jag menar mig själv…så att han förstår vad som gäller. Det skojiga är ju det att då man jämför oss pojkar med våra föräldrar så har nog min bror mera pappa och jag mera mamma liknande karaktärsdrag. Så med stolthet kan jag öppet medge att jag är “mammas pojke”. 🙂

Det finns så mycke man skulle kunna skriva om i min kära mor att ingen skulle orka läsa, så därför skall jag summera kort: min mamma är världens bästa mamma. 🙂

❤ mamma