Människorelationer

Mängde olika relationer man har i livet är omöjligt lång och varierande för att kunna börja lista upp dem, och dessutom är jag ju mest intresserad av mina egna och närmaste relationer. Jag har läst/hört att det tar 5 sekunder för en person att bygga en åsikt om den andra parten då man träffas första gången. Efter dom 5 sekunderna börjar man fortsätta att forma bilden. Ibland träffar första åsikten helt rätt och den man fått den förblir. Där emellan kan det går riktigt tokigt. Man får en bild som sen förändras helt vid det skede man börjar snacka/umgås.

Många påstår sig kunna läsa av folk snabbt och rätt genast då de träffar, men jag hör inte till dom. Jag har en konstigt stark fördoms förmåga. Jag bygger en bild om vad jag tycker, men det jag ser som min styrka i saken är den, att jag kan enkelt forma om min åsikt. Om jag är ärlig så ser jag det som en bättre egenskap en det att man läsar av folk genast rätt, och sen kanske förblir i den fördoms åsikten. Det optimala skulle ju vara att forma en första åsikt och ännu alltid ha rätt.

Det som jag dock är nöjd med är att jag har fyllt mitt liv med människor och relationer som jag inte bara anser mig behöva för att kunna nå mina mål, utan människor jag kan vara med i harmoni, och kanske också ge av mig själv för att förbättra deras liv. Som det nu är så anser jag mig träffat fullträffen med mitt parförhållande, min partner stöder mig vid behov, behov jag inte nödvändigt själv ens ser, jag vet att jag kan stöda henne i andra saker. Men ens liv är så mycke mera än bara sitt parförhållande. Det är familj för övrigt och vänner, det är arbetskollegor, hobby kollegor. Att balansera, jämna ut och hitta cirklar och människor som fungerar på alla platser är det viktiga.

Det som är intressant hur man kan träffa en person, som utan att göra ngt speciellt tjänar åt sig ett fullständigt förtroende. Personen ifråga kan du tala om vad som helst, må det vara hur personligt som helst. En som du känner att det bara matchar genast. Då du ger ut en tanke så kan personen ta emot, reflektera eller utmana med ett ord. Då jag i tiderna började i min nuvarande arbetsgivares tjänst så hade jag en sådan person i mitt nya team.

Vi har inte varit alla kvällar tillsammans, vi har inte suttit i oändliga timmar och berättat om oss själva, eller tagit en råfylla på för att kunna prata om känslor som det krävs för många män. Då vi började snacka från första början var det bara ngt som fick mina egna tankar att stiga till en helt ny nivå. Personen i fråga slutade dock först från samma team, sen samma företag och for på en resa som tog 11månader, vilket betyder att vi då inte träffades på en lång tid, men då vi nu träffades på tumanhand kände man en samhörighet som är oförklarig för mig. Det bekväma är det att vi kan kasta ut alla våra tankar och åsikter i luften, och så plockar vi ner dem en och en i den ordningen som någondera ser nyttig i disskusionen.

Det intressanta är det att då vi kommer igång i disskusion så känns det som om man skulle bli smartare själv, som om man skulle få en injektion av ngn drog, skrämmande. 🙂

Now a solution should be pretty obvious.
Now a solution should be pretty obvious.

Det roliga är dock också det att jag verkar ha samma effekt på min vän, och inget är så bra som att kunna ge tillbaka det som han ger åt mig. På detta sätt får man en ömsesidig upplevelse och detta gör disskusionerna bra för båda, och inte bara den ena.

Motsatsen till det just skrivna är personer som man aldrig riktigt förstår, fast man hur skulle försöka komma underfund om hur den andra tänker på saker, så kommer man aldrig åt att förstå. Att ha dessa i ens liv är inte dåligt, utan tvärtom så enligt min åsikt är det även bra att ha av denna andra ytterligheten också i sitt liv. För att ha sådana så kan man komma åt att utmana sina egna tankar på ett spännande sätt. Det man dock måste komma ihåg är att inte ta det alltför allvarligt, och påminna sig att man kan inte alltid förstå alla och allas ideär. Det är bara så och man kan inte rätta det i vissa fall.

Balansen, det är det vad som är det viktiga!
Balans

Ämnen som dessa tycker jag är enormt intressanta och fritids-psykologi är ett skoj ämne att hantera. Båda att höra och prata om. Hur tänker andra, värför gör de som de gör, vad leder till olika handlingar och reaktioner, kan man vända på slanten och se från andras sida, kan man förbättra situationen för någon annan eller en själv. Är det låst till det som det är eller kan låset öppnas och ändra tankeställningen och inställningen?

Det kommer i vardagen fram situationer som ruskar om mig så det susar mellan öronen för mig. Det finns situationer som min förlovade kommer så “från vänster” att jag blir orolig i att hur kan jag ha tänkt såhär snävt om denna sak. Jag har just kommit upp bland molnen och så kommer en stor men snäll hand och rycker tag om mitt ben och drar mig ner till marknivå. Sen då jag just kommit på att “oj vad tönttigt jag tänkte” så kommer hon med en komentar, en åsikt, en insikt och bilden nedan aktiveras för mig:

Kunskap och åsikter byggs upp tillsammans.
Kunskap och åsikter byggs upp tillsammans.

Och då denna “process” tar slut så ser jag hur min förlovade står och smyg ler och myser då hon inser slutsatsen BINGO! 😀

Denna samma process händer också åt andra hållet, och det underbara är det att vi tillsammans har kommit till ngt som förbättrar våras bådas liv, underbart.

Till mitt stora nöje och sinnesfrid har jag äran att få uppleva dessa saker denna vecka, och dagarna efter varann, både min väns själreflekterande och min förlovades tankeställare. Då jag åkte in till kontoret i morse satt jag och kände en ro i mitt liv som var ngt man alltid försöker sträva till, och tyvärr så många kanske aldrig uppnår detta lugn.

Som det just nu är så har jag svårt att se mitt liv bli bättre för stunden. 🙂

Jääkiekkoa, ny månad and a good work week.

  • Aloitan kertomalla heti että tässä postissa tulee kolmea kieltä, joten toivottavasti pysyt kärryillä.
  • Jag börjar med att skriva att alla mina talade och skrivna språk kommer i en blogpost
  • I’le start with telling the fact that all my spoken languages will be used in this post.

Jääkiekkko

Tänään tuli sitten se odotettu päätös SM-liigan kurinpitoryhmälle, ja mielenkiintoista tietoa sieltä sitten tulikin. Aikasemmin viikolla saimme tietää että Summanen sai rangaistuksen 5 ottelua toimitsijakieltoa sekä HIFK seurana sai vielä 10 000,- sakkoa. Tämä vaikutti minulle jo silloin aika kovalta tuomiolta, joka sai pelolla odottamaan Nordlundin tuomiota. Odotin että nyt tulee kovia tuomioita jolla yritetään pelottaa niin pelaajat, toimitsijat kuin seuratkin takaisin ruotuun.

No mikä oli sitten Jokerit pelaaja Nordlundin tuomio, se oli niinkin laimea kuin 2 ottelun pelikielto, eikä siinä vielä pahin, vaan tuomio tuli “kohtuuttoman kova peli” nimikkeellä…siis MITÄ?

Eli taklaus oli kurinpitoryhmän mukaan puhdas, mutta SM-liigan johto oli sitä mieltä että annetaan nyt kuitenkin kaverille jotain koska kaikki huutaa niin kovaa, myös sponsorit. Ei kuulkaa, eihän se näin voi mennä. Vaikka Jokerit fani olen niin eihän tuossa nyt ole päätä eikä häntää. Tuomioiden julkistamisen jälkeen niin myrsky on ollut valtaisa, ja uutisia tulee asiassa enemmän kuin mikään webmasteri on aikoinaan osannut odottaa.

Se joka tilanteessa on hieman huvittavaa on se että nyt kun tuomiot on annettu, niin eikö se yleensä ole niin että joku on edes hiljaa ja tyytyväinen tilanteessa?

Tällä kertaa näin ei ole, Jokerit valittaa koska heidän mielestä tämä kahden ottelun kielto on symboolisesti täysin täyttä paskaa, HIFK huutaa koska tuomiot eivät ole suhteutettuna millään tasolla reiluja, yleisö ja katsojat huuttaa, riippuen nyt leiristä, pelaajat valittaa ja media ei ole tyytyväinen. Kysymys kuuluukin, miten tilanne pitäisi korjata? Jos liitto menee nyt muuttamaan tuomioita näyttävät että he eivät pysty tekemään päätöstä ja pitämään siitä itse kiinni, vaan myötäilevät vielä enemmän sitä mitä muut sanovat. Jos sen sijaan pitävät kiinni päätöksestä he näyttävät että jo alkuunkin ottavat ohjailuja media/henkilösuhde/sponsori tai yhteistyö kumppaneilta/ tai muualta, eikä sääntökirjaa tulkitsien.

En missään nimessä väitä tietäväni tähän ratkaisua, mutta sen sanon että mielenkiinnolla odotan lopputulemaan, koska en usko hetkeäkään että tämä tähän loppui. 🙂

Muutama linkki vielä tähän aiheeseen:

En ny månad

Det är fredag, och även första dagen av en ny månad. Tänk, vi är redan inne i Mars. Skoj tycker jag för det betyder att vi går vidare mot sommaren, vilket betyder att det snart börjar betyda sommarställe tider. Väntar med iver att få åka ut till holmen. Men det att en ny månad betyder också att det är dags att kolla in lite statistik hur det går med skrivande. för att nu påminna lite om hur det var efter Januari så läs följande:

Februari har börjat och dags för första koll, att har det blivit till ngt av bloggande. Fast “historiken” är bara en månad så kan man säga att den kanske inte nådde riktigt så högt som jag tänkt mig vad gäller post aktivitet. I januari blev det totalt 11 posts, delvis kanske de blev längre post än jag tänkte mig. men hade nog önskat att nå en 50% skriv antal aktivitet. Menande då att januari har 31 dagar så minst 15 bloggningar. :/

Så hur ser det ut nu då?

Det blev 11 poster i februari. 28 dagar i månaden, vilket betyder att det borde blivit 14st poster. Med kort matematik kan vi fast ställa att inte heller i Februari klarade jag av mitt mål på 50%. Det blev fast på så lite som 3st poster. Så nära, men aj så långt ifrån ändå. 🙂

Månad | Posts |
| 01 | 11st |
| 02 | 11st |

Om man dock vill vara glad så blev det iaf inte sämre. 😉
Men nu skall jag nog försöka förbättra mig med skrivandet och som motivator kan jag nämna att jag aktiverat mig starkt på Twitter för att lära mig skriva korta snabba inlägg. Samtidigt har jag även märkt att jag blivit lite taggad av Twitter och hittar mig mera och mera följa med vad som händer där, kanske lite mera än på Facebook som jag tidigare använt klart mest. Måste ändå medge att vad kommer Twitter är jag en riktigt enormt stor nybörjare där. Finns så mycke jag inte förstår eller kan utnyttja, men det blir bättre.

Men nu då Mars, försöker febrilt komma på vad som skulle vara så speciellt med Mars men det står tyvärr lite still. Kanske jag kommer på det senare och då skriver jag in det här.

A good work week

This week has been a hectic and intresting. The start of the week was so filled with tasks and meetings that i really didnt have much time to think that much, just needed to perform. The good side was by my oppinion that i did perform and alot was solved, created and investigated in. That made it possible to participate in a Sharepoint 2013 course that was arranged at the office, and wich i got in to. The course and education was partly meant for me as i’m the back-up for the knowledge management manager at our company, and i do help him in the day to day tasks, alltho not that much at the moment as i have so much of my own work.

The teacher in this course was Jussi Roine, a Sharepoint certified Master with the ability to answer any question thrown at him without hesitation. Like i told my fiancé at home after the first day i could the you the same.

I know i’m above a normal Sharepoint user in my knowledge about Sharepoint, but at times as i experienced during the course i felt tiny as a mouse with my so called “knowledge” what comes to SP. What i liked very much in Jussi was his ability to either talk in hardcore code language, OR in user friendly language. He could explain everything in atleast 3 sorts of ways, wich was the key that everyone at the place understood the things we went thru. The fun part was that there was nobody on our company that participated in this was near the expert level that Jussi posessed. And here i have been thinking that the members in our Microsoft team has been of the finest in Finland.

I’m not saying they are’nt, but the things and specially the knowledge Jussi posessed was impressing.

But to go into the product we were studying about, Sharepoint 2013 i must acknoledge that it truly is a versatile and large allround solution for document handling, intranet and extranet and so much more. I’ve seen Sharepoint as a type of a dinosaur of filesharing before, it has never been really specially good. Medium and maybe even a little more, but somehow i have had the feeling that “there has to be something better”. I’m not saying that there wouldnt be, either in pure filesharing and storing, or in intranet solutions. But the way Sharepoint 2013 moulds everything into one, that is impressing.

Allso the way Microsoft has melted everything together, and added new solutions on-top or besides the original tasks, that is suprisingly good. Like the social connector.

After the education i still had to do some of the workload that had piled on during theese two days for learning and it was’nt that bad. Actually it was nice to sit at the office with my manager and just work a while. As there was just the two of us, and no imidiate stress we could throw ideas and oppinions to eachother and i actually enjoyed working with him. We came to discuss things we normally doent do in during the office hours and he enabled me in a way i really didnt think he could.

I should try to get this kind of situations more often, that way i would learn about him and hopefully he about me. Because it’s noteworthy that we only worked for 2 months now together.

Snyt, snörvel, host

Det är så onödigt och jobbigt att vara sjuk, tycker inte alls om det. Hamna bli hemma på fredagen från arbete, hamnar bli hemma från arbete i morgon på måndagen också. Allt bara för att jag har flunssa och stegring/feber.

Idag skulle vi ha babysim och iom att jag blivit sjuk skulle min mor delta istället för mig. Då vi dock startade mot simhallen så fick vi samtal från min mamma att den blivit inhiberad. Tråkigt. Iom att mamma ändå sett fram emot detta så får hon ta min plats nästa vecka istället och så hoppas vi att det inte inhiberas då också.

Det viktigaste är väl ändå hälsan och det är bra att man tar säkerhet och välmående före pengar och inhiberar ifall det händer en liten “bajs-incident” i bassängen. Och detta kommer ju nog att hända om iom att det är frågan om små barn. Tråkigt bara det att dom nog fakturerar fast man inte kan gå på simningen.

Men mera senare, tankarna löper inte lika smidigt för detta skrivande iom flunssan. :\

Nya årets andra månad.

Bloggens “success rate” för första månaden

Februari har börjat och dags för första koll. Har det blivit till ngt av bloggande. Fast “historiken” är bara en månad så kan man säga att den kanske inte nådde riktigt så högt som jag tänkt mig vad gäller post aktivitet. I januari blev det totalt 11 posts, delvis kanske de blev längre post än jag tänkte mig. men hade nog önskat att nå en 50% skriv antal aktivitet. Menande då att januari har 31 dagar så minst 15 bloggningar. :/

Med första tanken, så är ett problem det att jag har svårt för korta “tweet” aktiga skrivningar. Då jag skriver så vill jag ha lite mera än några rader. Men tanke med denna blogg överhuvudtaget var att jag just skulle skriva korta notiser om vad som hänt och skall hända inkommande dagar, kanske lite som en dagbok. Istället har posterna blivit större allmänna funderingar över olika ämnen. Detta skall jag försöka, nej detta skall jag korrigera. 😀

| Månad | Posts |
| 01 | 11st |

Veckan som gått och pågående veckoslutet

Denna vecka har varit på arbetsfronten  lite splittrad. Iom att jag har en ny position så behövs det ännu stöd och “brainstorming” för att kunna avancera med egna uppgifter och de viktigaste kollegor på arbete har varit frast i workshops hela veckan. Detta lett till att jag hamnat göra massor arbete ensam som jag i annat fall skulle ha fått hjälp med. Detta har inte varit ett stort problem men det har nog inverkat så att utförningen av uppgifter tagit längre.

Vad kommer till utanför arbete så har det 5 största sakerna varit:

  • Måndag kvälls handbollsmatch mellan HIFK – Cocks.
    • Det var en bra kvalitetsmatch som var långt in spännande. Dessa två lag har senaste matcher spelat jämna matcher och förra matchen till och med delades poängen då den spelades i Riihimäki.
  • Bilen som gick sönder och hamnades reparera ganska fort.
  • Onsdag kväll på tumis med Amelie då mamma var och träna.
  • Torsdagskväll ute med arbetskomppisar efter arbete och äta.
    • Träffade en f.d. god arbetskamrat som kommit nyligen hem från 11 månaders världen runt resa.
  • Fredagens bastukväll med f.d. arbetsteam.

Nu på veckoslutet är det dags för nästa handbollsmatch då mitt egna lag Atlas gästar i Grankulla grottan och som värd står då HC West. Atlas vann deras förra match som spelades för en vecka sen i Myrbacka. Dessutom ganska övertygande. Idag kommer nog West killarna att komma med hårdare kämppeanda så segern kommer inte att lossa lika lätt, men jag tror att Atlas iaf tar segern om dom bara når samma nivå som för en vecka sedan.

I morgon på söndag är det Amelies simning som gäller igen. Skall bli spännande att se att kommer hon ihåg och inverkar det på hennes trivandes i bassängen sen förra söndagen. Jag tror det kommer att gå bra. 🙂

Pappa

Pappa, denna magiska term över en person som jag lärt mig uppskatta, beundra och respektera på ett sätt jag aldrig trott under senaste året.

För att förstå mina nuvarande tankar om denna term så måste jag först berätta lite om min egna far.

Då jag vuxit upp så kan jag med handen på hjärta medge att jag knappast varit det enklaste fall till son. (långt ifrån den svåraste också, iofs)  Som yngre sonen så har jag ganska mjukt glidit i min storebrors skugga och lyckas göra diverse dumma beslut som många gånger pappa rett upp. (också mamma, men hon är ett kapittel för sig, så jag måste dela dessa två åt här i egna bloggposter.) 🙂

Kan bara gissa hur många gånger min pappa suttit och funderat och planerat hur han skall gå tillväga för att uppfylla mina föräldrars plan på att uppfostra sina söner. Hur han suttit och pusslat ihop alla de små delarna så att matbordet skall ha mat, så bilen skall ha bensin, så alla skall hinna till sina egna händelser/aktiviteter, så hans söner skall få nya innespelskor, så försäkringarna skall vara i kraft och så mycke mera.

Då jag var liten så var pappa alltid med mig på hobbyn, må det varit att stå och heja på mig, på ett regnigt fri-idrottsplan, köra till scout träffar, sitta otaliga timmar i handbollshallen då jag tränat och spelat sena kvällar, eller söka hem mig från ngn fest. Han orkade se efter mig och ge både råd och orders för att jag skulle göra rätta beslut. Och OJ vilken mängd kunskap min pappa har. Jag har så länge jag kommer ihåg haft en respekt för pappas kunskan om allt mellan himmel och jord. Frågade man pappa, fick man svar, och allt som oftast riktigt mycke innehållsrikt svar, inte bara svammel.

Pappa var den som tog mig också på konsärer, ishockey matcher och så gott som vart jag ville. Efter att jag gjort bort mig så påminde han mig och hur jag bordet ha gjort, ibland strängare, ibland snällare men alltid hjälpte han mig att fixa i ordning sakerna efteråt.

Det jag ändå inte kommer ihåg gällande pappa skulle vara det att han skulle varit den som busas, kittlas, brottas eller joxat med mig, men på senare dagar har jag blivit berättad att det allt gjorde han också.

Då vi med min förlovade fick vetskapen att vi väntar “små fötter” steg dessa tankar upp till ytan som aldrig förr, jag skulle ju själv bli pappa, jag, jag som gjort alla dessa konstiga och dumma beslut tidigare. Tanken att jag skulle bli medlem i en så fin skara som kallas till pappa var ofattbart.

Detta ledde till att jag fick lite av prestations ångest, hur skall jag klara av detta. Det att min storebror klarar av det är inte konstigt, han har ju alltid varit lik pappa och förnuftig. Vid detta skede då man fick veta om barnet var det otroligt skönt att veta att man har 8+ månader att ens försöka förbereda sig för denna otroliga nya uppgift.

Vid ngt skede kom jag på mig själv att fantisera ut ett skenario, eller kanske en sci-fi dröm, var ifall man skulle kunna ladda ner all information från min pappas huvud, göra några små egna justeringar i databasen och sen ladda upp det i egna huvudet. Perfekt, sen skulle jag veta att mitt barn skulle få den underbara pappa jag haft i tiderna.

Dagen kom då jag blev far, och höll min nyfödda dotter i famnen, då börja jag förstå små delar av vad min pappa har gått igenom och känslor han känt. Den där oändliga kärleken som steg fram, känslan för att se efter att allt är så bra som möjligt för henne, den där oron att hålla henne frisk, hel, och på rätta vägen i framtiden. Jag insåg ganska fort att det inte finns ngt jag inte skulle göra för henne. Det är alltså detta min pappa känner för mig och min bror, vad de flesta pappor känner för sina barn.

Det makalösa är ju dessutom det, att alla dessa samma saker ser man nu ännu också i pappa vad kommer hans barnbarn, samma saker han haft till egna söner. Att se min egna pappa(60+ år) krypa på golvet med min brors äldre son och leka med tågbanan, ta min brors yngre son i famnen och gå runt i lokalen och peka på saker och berätta vad det är. Med ett tålamod värt minst 10 unga män lyssna och vägleda ännu dessa dagar, ofattbart. Men det är så underbart att också se min egna pappa bli helt bortkollrad av glädje och nyfikenhet då jag far på besök nu med min dotter, hans första tös i släkten.

Min pappa har med sina handlingar i tiderna satt ribban högt för mig, men om det är något jag är helt hundra på, så är det att jag skall göra mitt allt för att nå dit. Inte bara för att göra ett så bra arbete som möjligt för min dotter, utan också bevisa åt min egen pappa. “Jag hör en utmaning!” 😉

Jag känner mig hedrad att få vara i denna ärade grupp och skall se till att jag fullför min uppgift, i gruppen som kallas: Pappa. 🙂

Nytt år, nya vindar.

Så har det nya året gått igång och nya saker skall man prova på såklart. Jag som också med starka stora ord sagt att jag kommer inte att skriva blogg, och så hittar jag mig ändå sätta igång en egen sida.

Vissa kan komma till att fråga att vad fick mig och ändra min f.d. så starka åsikt och jag måste ärligt medge att jag inte vet. Dock kan den sömnlösa natten har gjort sitt men samtidigt så kände jag för att skriva ut lite tankar och erfarenheter.

För de som inte känner mig så tänkte jag först ta en kort sammandragning men ingående går jag inte. Det får komma fram sakta men säkert under kommande skriverier.

Jag är då en kille…tja, ung man på 30+ som gått igenom ganska stora förändringar under året 2012, dessa förändringar innehåller förlovning, att bli pappa och annat smått och gott.

Är uppvuxen i Vanda och bor nuförtiden i Esbo. Arbetsplatser har jag haft på flera olika branscher och den slutliga blev IT sidan. Intresse som hållits längst med mig är handboll och det har jag varit delaktig i sen 5 års åldern.

Ämnen jag redan vid detta skede tänkt skriva om är varierande från min vardag såväl som saker som intresserar mig eller bara förundrar. Jag kommer inte att annonsera eller destu mera heller länka till denna blog från varken min Facebook profil eller andra nät profiler. Så ifall du hittat hit, grattis. 🙂