10+ veckoslut

Veckoslutet har varit en succee såhär långt. Igår fredag hade Jokerit match mot ärckerivalen HIFK och vann 2-0. Idag spelade de mot varann på nytt och nu tog de segern 4-0.

Idag spelade mitt lag EsboIF mot Atlas Akademi i Finska cuppen i handboll och tog även där seger. Tre matcher och tre segrar, inte illa. I morgon har vi på programmet babysim och lägenhets visning så hoppas denna goda flown fortsätter. 🙂

Nästa vecka är sen arbetsvecka igen normalt efter mina sex veckors pappaledighet. Skall bli skoj. Dessutom har vi en ny aom börjar på vårt team så det hämtar igen lite variation.

Somnar, somnar inte…

Det är på sitt sätt en spännande och underbar stund då man nattar sitt hjärtegryn varje kväll.

Då man ser på allt av vår lilla tös att hon är trött, och det enligt klockan att dags att lägga det lilla hjärta ner för att sova, så kan man gå igenom hela skalan känslor, inom i vissa fall några minuter, ibland en timme+.

Vi har då haft sömnskola och hon har lärt sig att somna i egen säng, så då går rutinen till ganska långt enligt följande varje kväll:

19:00 – kvällsgröt
19:30 – pyjamas och ny blöja
19:45 – kvällsmjölk
20:00 – tandtvätt
20:05 – lägger ner i egen säng

Efter det börjar tösen först leka med sina tår, tutten, tja, allt hon kan tänka sig. Sen skall hon lite rafsa på madrass och annat runt sig. Vid detta skede börjar oftast hennes ögonen lite glappa och hon försöker svänga runt i krypställningen. Detta hindras lätt med att sätta handen på höftet.

Efter det sitter man och håller andan då ögonen sakta går fast, hennes andningen lungar ner sig och blir djupare. JUST då ögonen gått fast pustar man ut att nu somna hon och då öppnas de igen, *morr*.

Ofta blir förra rumban om, men i kortare mall. Ögonen går fast långsamt långsamt och man hurrar inombords tills de igen öppnas fullt och man suckar med en liten desperation.

Ingen rumba men ögonen glider sakta fast och lite upp igen, fram och tillbaka. Lite ofrivilligt krämandes för att hitta den bekväma ställningen och jag känner mig segerfull för nu är det fast i sekunder och det är gjort.

TJI, får man för hon vill ännu svänga på sig till den andra sidan, och samma fram och tillbaka guppande med ögonlocken. Sen brukar det komma en lite djupare pust och HURRAA, nu blev ögonen fast. Hennes lilla kroppna slappnar av fullständigt och det börjar gå en jämn och rytmisk snusande då hon somnat. Vid detta skede har jag alltid lust att stiga upp, räcka upp händerna mot tacket och hojta till; “Seger, jag har vunnit!”

Man tittar på klockan och märker att klockan är runt 21:00, då tänker man bara “shit, vart for den timmen”!

Men då hon somnat och man rätar ut täcket över henne känner man oendlig kärlek mot detta lilla liv som sover sött framför en. Hon ser så lugn och till ro varande, att man skulle kunna bli och sitta bredvid henne, och bara beundra hennes fridfulla stämning. Det är denna stund som alla nervspänningar, egna morr, hundratals nej nej nej som kommit under dagen glöms bort och man har bara lust att lyfta upp henne i famnen och krama henne tills man själv somnar…men bondförnuftet stiger fram och man vågar inte röra henne. För VAD OM hon vaknar?

Denna nervrivande, frustrationsfulla, glada, desperata segerfulla, underbara och alla andra stora känslomässiga rutin har jag glädjen att gå igenom alla kvällar. Och fast man själv är trött och skulle vilja gå och sova och inte vilja ha denna show, så efteråt är man glad att det hände igen ikväll.

Älskar min igår 10 månader gamla dotter i all oändlighet!

Nytt hem, nytt liv?

Hem är något vi behöver, en plats man kan komma till och känna sig säker och till ro. Men vad annat ens hem betyder lever hand i hand med sin livssituation. Lägenheten jag bor i nu är min fjärde, inte mycke då med andra ord.

Lägenhet 1 och 2

Första lägenheten bodde jag inte länge i och kommer jag inte ihåg just för vi flyttade bort då jag var väldig liten. Orsaken till den att mina föräldrar ville att pojkarna skulle ha egna rum.

Den andra lägenheten bodde jag sen hittills klart längst. Vet inte exakt hur länge men det var säkert 20+ år.

Lägenhet 3

Då jag sen flyttade bort hemifrån så flyttade jag inte långt bort utan från ett områden som hette Vandadalen till området så gott som bredvid som hette Mårtensdal. Distansen var då inte längre än 2km ifrån med bil. Mårtensdal var då mitt första egna hem var jag bodde ensam. Det var en hyr lägenhet som jag visste att bara skulle bli en tillfällig etapp men lägenheten blev iaf viktig för mig. Jag skaffade inte mycke möbler eller annat utan levde med det jag fick med mig både hemifrån och av släktingar. Minnen därifrån var många och jag lärde mig också mycke av att bo där i de dryga 3 åren jag bodde där.

Följande steg för mig var då vi börjat sällskapa med Annika. Jag höll lägenheten åt mig själv men bodde inte där värst mycke för det gick verkligen undan för oss och jag spenderade mestadels av nätterna hos Annika, ända upp tills det blev rörremontt i hennes lägenhet, då flyttade hon till min “lilla” etta på 30,5 kvadrat. Då remontten var klar så flyttade vi ganska klart över till hennes lägenhet, och inte länge efter det gav jag upp min lägenhet. Annikas lägenhet finns i Mattby så nu blev flytten lite längre bort. Flytten blev då alltså komuns ändring från Vanda till Esbo. Som distans var det ändå inte alltför lång, bara ca 20km.

I Mattby har vi då bott tillsammans nu 2 år. Under dessa två åren har det ju nog sen hänt en hel del, förlovning, vi har fått Amelie och generellt vuxit ihop som ett par. Men med tillkomsten av Amelie så har vi varit väl medvetna att det snart blir dags att flytta till större för lägenheten i Mattby är en tvårummare och vid något skede skall även hon få ett eget rum. Vi har klarat oss bra, förstå inte fel, och vi skulle nog klara oss också ännu bra en tid till men det att vi är medvetna att flytten förr eller senare kommer emot orsakade att vi halft aktivt har kollat på lägenheten. Vi har varit också och titta på några lägenheten men det har alltid varit så kallade precisions slag, mao har vi varit och titta bara på såna lägenheter som verkligen väckt intresse.

Lägenhet 4

Den fjärde lägenheten vi var och se på var en vi enligt förhandsinformationerna en vi verkligen blev intresserade av. Då vi for och se på den så fyllfördes våra förhandstankar och vi beslutade också att ge ett anbud på lägenheten. Efter många om och men så fick vi den glädjande nyheten att vårt anbud godkännts och det bar av att skriva på köpebrevet. Vi betalade 10% av den nya lägenhetens överrenskomna pris, och nyklarna och ägande får vi då vi betalar de resterande 90%. Banken i dessa svåra ekonomiska situation satt som krav att vi skall få vår lägenhet såld före vi tar ut resten av lånet och betalar de resterande 90 prosentten.

Sagt och gjort och nu har vi fått vår nuvarande lägenhet till försäljning. Vi tippar och tecknen visar att vi inte kommer att ha lägenhet länge till försäljning i och med att området är eftertraktat och säkert att bo på. Även kunskapen att små lägenheter säljs snabbare än större gör att vi önskar få vår lägenhet ganska fort såld. Priset har vi också tänkt ut noggrannt så att den inte är för hög men ändå så att vi får det vi vill ha minst, troligen kommer det att en passlig kompromiss som kommer att nöja oss.

Men före vi kommer in i vår nya lägenhet så har vi framför en sak som varken jag eller Annika ser som roligt, och då hänvisar jag såklart till packande och själva flytten. Oj så det känns jobbigt men något som måste göras. Det är så mycke som måste göras då man flyttar.

Det intressanta är det att jag har skickat 6 offertförfrågan till flyttföretag på förhand men har bara fått svar från en…EN! Är det så att de inte vill ha kunder eller vad är det som pågår? Tiden får visa men först måste vi ju få veta när vi skall flytta.

Men sen till den roliga delen, nya lägenheten. Det blir en ganska stor uppdatering i och med att vi flyttar från en tvårummare till fyrarummare. Det betyder att Amelie får ett eget rum men dessutom har vi ett sovrum till som antingen skall bli datorrum eller sen blir det ett barn till, tiden får visa. Det nya hemmet har tapeter som inte kanske är vår största dröm men för att vara tapeter är de helt okej. Vi hade som krav att lägenheten vi flyttar in i skall ha OK köp och badrummet skall vara gjort. Det skall heller inte komma fasadremont eller rörremont. Den här nya lägenheten som är placerad i Esboviken har allt det och lite till. Distansen mellan nuvarande och nya är då alltså cirka 7km och bort från Helsingfors.

Det som bör göras i den nya lägenheten är att golvet behöver slipas, men för övrigt är lägenheten inflyttbar genast, skönt!

Det som såklart är roligt är att vi får vår första gemensamma lägenhet som vi får inreda tillsammans och kanske tar mera inverkan av båda. Nu har ju ändå största delen, alltså stommen av inredning varit Annikas och lite ändringar är gjorda sen jag flyttade in. Detta kommer säkert att orsaka fram och tillbaka disskusioner och kanske lite buttra miner men vi kommer att klara av det nog.

Skall lägga in lite bilder här då jag får samlat in dom från foto arkiven och uppdatera framstegen då de händer. 🙂

En tand till. :)

Efter en lång väntan så kom den fram, Amelies tredje tand fram!

Dom två första kom fram 30.5 så det har varit en lång väntan(1 månad faktiskt), speciellt då de följande tänderna har visat sig redan en liten tid. Vi har märkt med Annika att där är tandköttet hårt och ljust men den har inte kommit fram snabbt. Tvärtemot. Det har varit en del jobbiga dagar med skrik och bölande men som tur har det inte varit igenom gående utan stunder under dagarna, och tyvärr också nätter som alltid är tyngre.

Nu kom då tanden fram och skillnaden i tösen är enorm. Hon har varit mycke lugnare och gladare, skönt!

Det som är lite roligt är att alla tre tänder har kommit i nedre käken och bredvid varann. Nu sitter vi och undrar då tänderna i övre käken skall komma fram.

Måste ta och läsa lite hur det är med tänderna, vad är de normala för tänder att komma fram.

Nu hoppas vi att följande skall komma fram lite snabbare. Vi har redan sett tecken på en tand till i nedre käken så det borde gå lite snabbare än förra. Nu skall vi få lite njuta av lugn ro hoppas vi i alla fall. 🙂

Barndomsminne

Om man skulle fråga vad av mina barndomsminnen som är av de viktigaste och varmaste så kan jag på ganska rak hand räkna upp en speciell. Det är då alltså då jag som liten kille var på sommaren hos mormor och morfar på deras sommarstuga, men speciellt då vi for med morfar ut och fiska. Morfar lärde mig då saker som att ro och kontrollera båten samt de mesta om fiskande.

Då vi sen fått något från sjön bredvid stugan förde vi det hem och mormor rensade fisken och stekte den som färsk. Sjön vi fiskade på hade en stark stam av abborrar så det var det som oftast nappa tag på kroken. Mormor lärde mig då rensa fisken samt steka den riktigt god för att äta som sådan, med remoulade sås eller på kvällsmacka före man gick och sova.

Det var dock otaliga timmar man satt ute på sjön med morfar och han berättade spännande berättelser om hans barndom mm. Redan bara att tänka på det dessa fina minnen värmer hjärtat men nu när vi har sommarstället vid havet så bestämde jag mig denna sommar att återuppleva dessa erfarenheter som legat på hyllan flera år.

I och med att fiske vattnen varit obekantta så gick första 2~4 gångerna åt att bekantta sig vart det lönar sig att kasta draget. Som resultat var i medeltal av 10 kast 7~8 gånger bara kroken fast i bottnet eller vatten växterna, eller som min morfar alltid kallade det då gräs kom upp: “då får vi i alla fall sallad till fisken.”

Ibland nappade det och resultatet var oftast en liten abborre, i själva verket så det ända som nappat på och kommit ända fram till mig så har det bara varit abborrar. Tyvärr var det alltid bara små abborrar som det bara är bäst att kasta tillbaka och växa till sig. Men efter kanske 5 gånger att prova så nappade till och det kändes genast i spö att nu är det något lite större. Inte någon bjässe men lite större och visst, det kom en passlig för att kunna steka åt sig lite fisk. Det kom en till ännu efter det så det blev två goda lunch abborrar.

Fina exemplar till stekt abborre.
Fina exemplar till stekt abborre.

Då fiskarna var fångade blev det dags för nästa del av minnen att återupplevas, renssandes av fisken. Jag hade sett otaliga gånger hur hon rensade fisken men det var ju ändå 15+ år sen den dess så det var lite trixandes och fummel hit och dit. Det är ju helt olika att göra det själv och se ngn annan göra det. Men det ble gjort och slutresultatet var kanske inte riktigt lika fint som då man köper filér från saluhallen men det blev ännu kött att steka. 🙂

Renssade och färdiga för saltande och stekande.
Renssade och färdiga för saltande och stekande.

2 av 3 steg vart gjort och då kom det till den tredje och kanske den viktigaste, att steka fisken. Det är ju ett kännt fakta att mor och far föräldrar gör alltid godare mat, dom kan visa hur dom gör och vad de sätter i maten men den smakar alltid bättre så det var smått farligt att tillreda fisken och tänka på den mormor lagade åt oss.

Stekning på gång, hoppas hoppas de lyckas.
Stekning på gång, hoppas hoppas de lyckas.

Resultatet blev och se gott ut, men hur skulle den smaka…

Färdig för smakande, och det var riktigt gott fast jag själv säger det. :)
Färdig för smakande, och det var riktigt gott fast jag själv säger det. 🙂

Mmmm, det var gott, inte lika gott som då mormor tillredde maten men riktigt gott, och då jag satt och åt fångsten kom alla gamla minnen ännu starkare tillbaka och jag njöt för fulla muggar. Börjar sakna riktigt rejält mina morföräldrar och skall besöka dem som snarast, inte bara för att berätta om mitt lilla äventyr men även för att träffa de kära som finns kvar.

❤ Mormor och Morfar!

Åska

Många är ju rädda eller åtminstone hyser en hälsosam respekt för åskan och speciellt blixtar, även jag(respekt delen). Jag har då inte varit inblandad, eller kan ens säga att jag skulle känna någon som skulle ha varit med åskväder men och troligen därför tycker jag de är coola.

Inte skulle jag utmana öde och gå ut på en sjö eller havet i en båt men det är fascinerande och spännande att sitta och titta på väder som då åskväder. Att se blixtar slå ner eller utlösas i atmosfären är vackert och spännande, räkna sekunderna efter att man sett blixten tills dundret hörs, stört regnet som oftast kommer med, ja allt i detta spektaklet är roligt och spännande.

Jag vet då inte om det stämmer men har i barndomen hört eller lärt mig att då blixten blinkar till kan man räkna sekunderna tills dundret och varje sekund motsvarar 1km. Med andra ord så ifall man hinner räkna till 10 i sekundrar så slog blixten ner 10km ifrån en.

Jag har aldrig sett på riktigt nära håll då någon blixt slagit ner nära mig, och kan inte säga att jag direkt skulle vilja heller men visst är de fascinerande. Det finns ju även en massa direktiv och råd i vad man skall göra ifall åskan kommer rakt över en men som skrivet, det har aldrig varit riktigt över en. Som liten liten kille på min mormors och morfars sommarställe kom det ett oväder nästan rakt över men ingen fara för mig då heller.

Nu tillbaka till fönstret och kolla dessa fina fenom på himlen. 🙂

Sömnskola

Sömnskola, ngt jag inte just visste något om före vi fick barn har blivit en sak som är verkligen tudelad i vad kommer till i mina tankar. Om man skriver in i Googles sökmaskin ordet sömnskola får man över 17 000 resultat, och ifall man sätter finska motsvarigheten unikoulu är motsvarande resultat över 25 000. Ganska rejäla resultat och en stor del är olika disskusioner om saken, så vad är det frågan om?

Bilden är lånad från http://www.sheex.com

Barn måste läras i allt och detta gäller även sovandet. Visst sover barn från första stunden men med sömnskolan menar man att barnet lär sig en rutin i när man sover och också då den vaknar så hur den skall somna om med att känna sig trygg. Sömnskolans mål är att barnet skall somna av egna vägar, inte så att den somnar i mammas eller pappas famn. Detta skall hjälpa i att ett barn läggs i egen säng trött och han/hon somnar där. Inte så att barnet skall placeras i säng sovandet och då den vaknar vet han inte var han är och blir rädd.

Vi har med Annika varit i tankarna att prova detta men det har ofta kommit emot något som stört våra försök att fullföra detta. Personligen har jag dessutom svårt att se det fungera iom vår lilla tös har haft  enligt min syn en massa andra konstigheter vad kommer till sömn och natt beteende. Vi hade ett kolik fall tills hon var 3 månader gammal. Sen lättade den helt klart och vi hade för oss då underbara 2~3 veckor då hon somnade normala tider och vaknade bara 3~5 gånger per natt.

Som skrivet höll det dock inte på längre än kanske 3 veckor och sen dess har det var från och till med visiterna under natten till hennes säng. Vi hade i ganska långa tider hade vi ett fenomen då hon kunde under natten vakna av att hon inte hade tutten i munnen. Hon vaknade inte att tutten föll ut, utan att hon inte hade den i munnen. Det ledde till att vi kunde vara 1 gång varje timme uppe och placerade den tillbaka. Ibland hann hon vakna och ibland hann vi sätta tillabaka tutten före hon vaknade.

En fas vi hade var då hon ville lära sig krypa/åla men inte kom igång med det. Då låg hon både under dagar och nattar och blev frustrerad och skrek. Detta lättad då hon lärde sig att åla framåt, eller ja, först lärde hon sig faktiskt att rulla från mage till rygg och tillbaka och det gick ålande bakåt. Det roliga var att alla bekantta och vänner manade på oss att ids inte hoppas att hon lär sig och krypa för då blir kvällarna och nätterna svåra då hon bara vill göra det. Vi däremot önskade att det skulle hända fort för då skulle vi ens få lite ro på dagarna då hon kunde röra sig lite. Detta visade sig faktiskt vara ett bra önskemål för då hon började röra på sig så lugnade det sig här hemma.

Bilden lånad från http://www.shutterbaby.co.uk

Jo visst betydde det att då hon sen hade somnat så kunde hon i sömnen börja krypa/åla sig i sin säng och svängde på sig men det orsakade inte till problem jämfört med vad vi haft tidigare, så det var faktiskt för oss en lättnad.

Då vi försökt börja med sömnskolan för henne så har vi det problemet att det inte hjälper med att lägga handen för att lugna ner henne, inte heller plocka upp henne för hon hamna i  någonsorts räddsla/panik stämning. Fast vi tog upp henne i famnen så fortsatt hon att skrika/gråta och hon kunde hålla på med det tills hon helt enkelt var utmattad och slockande på det sättet, och då var det fast på en sekund eller två, så det fanns ingen chans att hinna lägga ner henne då hon ännu var vaken.

Nu är jag på pappamånad som vi firar här i Finland och vi skall försöka pånytt. Det som dock är lite problematiskt är att ingendera förälder har fått hyggligt sovet sen Amelie föddes så vi har i inte just någondera “färskare” så det ger inte just kraft eller energi för ena att börja med detta.

Nedan la jag in länk till Mannerheims barnskyddsförbund i Finland som har lanserat denna metod för ungefär 15år sen. Teksten är dock tyvärr bara på finska.

Skall skriva sen då vi har lite mera erfarenhet och kunskap i hur det gått och lyckades vi.

http://www.mll.fi/vanhempainnetti/tietokulma/uni/unikoulu/