amelie – Page 3

Halva veckan bakom

February 13, 2013March 16, 2013Leave a comment

Onsdag 1…

…dagen då du kommit halvvägs i arbetsveckan. Det är nu som man börjar sikta in på veckoslut och dens program. Om förra veckoslutet gick hemma under täcket pga flunssan så nästa har vi sen program båda dagarna.

Tisdag & Onsdag arbetsdagar

Men om man skall blicka lite tillbaka på arbetsdagarna som jag varit på arbete (tisdag och onsdag) så har det definitvt varit full rulle på. En hel del möten, saker som skall tas hand om och saker som skall föras vidare fort. Jag har lite blandade känslor, för då man varit borta två dagar så har man ju nuförtiden en hel del epost att läsa bort, och man skulle vilja försöka komma sakta men säkert i fart vad gäller arbete, men inte nu, nej nu är det full rulle genast från början. Saker som skall göras genast och som är jätte viktiga.

Märk att jag gnäller inte, nej, det är skoj att ha mycke att göra och man får utmana sig i att prioritera och ta tag och eldsvådor. 🙂

Min nya uppgift som jag började vid årsskiftet har verkligen varit vad jag önskat mig såhär långt. Mina uppgifter har ett brett arbetsfält och jag kommer i kontakt med massor olika människor, massor olika uppgifter och ännu utmanar de mig att komma på nya lösningar till såväl vardagliga problem som kommande utmaningar.

Det jag dock har lite svårigheter är med min närmaste chef. Vi har ganska olika arbetsmetoder och detta framkallar lite kollisionskurser. Inte i åsikter eller i personligheter men i arbets menttalitet. Inga stora saker har ännu kommit upp och ännu har det varit lätt att ruska av “motvinden” men bara vi blir vanare att jobba tillsammans kommer det nog säkert att lätta, det tror jag definitivt.

Onsdag 2…

Den här onsdagen blev det ingen tumis tid med min kära dotter för min förlovade for inte på handbollsträningar. Detta pga träningarna var inhiberade iom att det spelades i hallen en herr match. Detta är ju inte ett problem, nej då. Om jag vill gullas och leka med henne kan jag, och får jag så mycke jag vill för min förlovade, hon tycker det bara är roligt att se på.

Dotter

Det som är skönt också att se är att vår söta tös har blivit lugnare. Vi har haft det lite oroligt förra veckans slut och veckoslutet. Amelies gråt har lite ändrat och det gjorde oss lite oroligare. Det som också förundrat oss en hel del är att hennes bajs har blivit grönt, jo grönt, och inte lite grön skiftande utan faktisk grönt. Det ser nästan ut som om vår dotter skulle ha ätit gräs. Vi gick i flera dagar och undrade vad det kan vara och vid några skeden har vi redan undrat att kan det vara att hon börjar få tänder redan.

Helt vanligt är det inte iom att hon inte är fyllda 4 månader, men inte är det omöjligt heller för den delen. Efter många om och men så kom jag på i veckoslutet att vi förra måndagen började med ett nytt märke av D-vitaminer åt henne. Det vi tidagare gett har varit droppar med mjölksyre bakterier och har varit oljebaserad(vilket vi inte reagerat på tidigare).

De nya dropparna var utan mjölksyre bakterierna och vattenbaserad. Detta kan ha varit för mycke ändring på en gång för efter att vi började ge dessa så ändrade gråtet. I söndags var det sista gången vi gav av dessa nya droppar och nu efter att vi inte gett mera så har hon lugnat ner sig och har det klart lugnare. Det var så illa vid slutet av förra veckan att vi hamnade till och med ge lite värkmedicin då inte vi visste vad problemet var.

Avföringen är ännu grönt och det förundrar oss ännu men det är inte hela värden sa de från rådgivningen då vi var i kontakt dit i måndags. Men i morgon skall vi ha tösens 4 månaders rådgivning och då skall vi träffa en läkare så det blir en ypperlig plats att fråga ut lite henne med det vi gått och undrat på här senaste månaden. Men mest är vi kanske ändå nyfikna att veta att hur mycke har lilla söta tösen vuxit i cm och gram. Vi har alltid före vi farit till rådgivningen för dessa kollar haft en tippning på min Facebook sida för familjemedlemmar. Det har varit skoj att se hur alla gissat hennes längd och vikt. Flesta gånger har min mamma varit närmast.

Jobbigt.

February 7, 2013March 16, 2013Leave a comment

Igår som jag hann skriva att vår kära dotter blivit sjuk så nu har det då såklart svängt om helt och hållet. Igår kväll och idag har Amelie varit klart bättre och mer energisk, föräldrarna däremot blivit flunssiga istället. 😦

Hann ännu igår på första barnet träffen berätta åt de andra att det har varit skönt att jag inte blivit flunssig fast jag borde kanske vara det iom att jag är så trött hela tiden. Inatt bröt den sen ut och nu är man ganska slut. Nå, det är bara att ta det lugnt, dricka mycke och vila så långt det går. Otrevliga är ju dessutom det att båda föräldrarna är sjuka. Så vi båda hamnar bita ihop för att sköta Amelie som nu är energisk och glad.

Får se om det blir värre tills i morgon. Idag är jag på jobb normalt men om det blir värre så tror jag det är bättre att jag stannar hemma.

Gällande träffen igår så den gick bra, och det var skoj att se alla. 2 av de 3 som var på plats var 3½ månad eller knappa 4, och sen den tredje var klart yngre, nätt och jämnt 1 månad gammal. Var annars också skönt att få höra om andras vardagar och deras upplevelser om förlossning mm.

Trevligt och mindre trevligt

February 6, 2013Leave a comment

Sen senast, har det varit roliga händelser men även en lite tråkig. Det roliga är roligare så vi börjar med det.

Babysim 🙂

I söndags 3.2. var vi då på babysim igen och den här gången gick det riktigt fint. Lilla söta Amelie var pigg, glad och nyfiken i 20minuter av 30 möjliga. Olika ställningar och grepp övades, lite mera gung och plask och hela familjen var glad.

Om vi får uppehållet detta och även förbättrat så kommer det säkert att bli finemang. Riktigt i slutet då vi redan stigit upp från bassängen blev det lite gnäll men det kan ha varit pga hon kanske svalt av vattnet och var hungrig, för efter att hon fått mat så var allt väl och vi hann just och just ut till bilen då hon redan somnade.

Nu också då det var som helhets upplevelse så mycke trevligare än förra gången så märkte man hur skoj det var för en själv. Fast jag aldrig varit riktigt för simmande så var det en underbar stund för hela familjen och det var skoj att få lite plaska och uppleva vatten på ett nytt sätt via Amelie. Var så skoj så jag riktigt vänttar att det skall bli söndag igen.

Årsdag 🙂

På måndagen (4.2) hade vi också en underbar dag med min kärlek, Annika. Vi firade vår 2 års dag tillsammans. Då det kommer årsdagar som dessa så hittar man sig speglande av det som varit, och vi kan lätt konstaterat att dessa 2 åren har det varit fart i svängarna. Vi har hunnit flytta ihop, förlova oss, få en underbar dotter samt fastställa att allt är så bra som vi vill och kan ha det.

Jag älskar dig Annika. ❤

Första barnet träff

Idag onsdag så har vi en sådan rolig grej på kvällen att vi skall på en Folkhälsans kurs som vi gått före vi fick Amelie. Det var en kurs för sådana som vänttade sitt första barn. Kursen gick ut på att lära sig vad som komma hända och det var 6gånger före födseln och en efter. Det skall bli skoj att träffa alla de andra paren med sina nyfödda. Det kommer då alltså att vara 5 familjer på plats samt Malin som drog kursen. Det som också blir spännande är det att fast flera av barnen är ganska lika i ålder så är där ett par som är klart senare.

Otrevliga

Det otrevliga som jag hänvisar till i början av denna bloggpost är det att vår söta kära tös har blivit snorig, och ganska rejält dessutom. Det börjarde på måndagen och måndag –> tisdag natt var riktigt jobbig. Tösen kommit inte åt att hyggligt andas via näsan och hade det riktigt obekvämt. Blev inte mycket sovet den natten och fast tisdag –> onsdag natten gick bättre så var det ändå många timmar som Annika satt uppe med henne.

Oss föräldrar är det ju inte så stor skillnad, men det man tycker så synd är lilla Amelie. När man ser att hon har det så tungt och svårt att vara. Hoppas det nu blir snabbt bättre.

Nya årets andra månad.

February 2, 2013March 16, 2013Leave a comment

Bloggens “success rate” för första månaden

Februari har börjat och dags för första koll. Har det blivit till ngt av bloggande. Fast “historiken” är bara en månad så kan man säga att den kanske inte nådde riktigt så högt som jag tänkt mig vad gäller post aktivitet. I januari blev det totalt 11 posts, delvis kanske de blev längre post än jag tänkte mig. men hade nog önskat att nå en 50% skriv antal aktivitet. Menande då att januari har 31 dagar så minst 15 bloggningar.

Med första tanken, så är ett problem det att jag har svårt för korta “tweet” aktiga skrivningar. Då jag skriver så vill jag ha lite mera än några rader. Men tanke med denna blogg överhuvudtaget var att jag just skulle skriva korta notiser om vad som hänt och skall hända inkommande dagar, kanske lite som en dagbok. Istället har posterna blivit större allmänna funderingar över olika ämnen. Detta skall jag försöka, nej detta skall jag korrigera. 😀

| Månad | Posts |
| 01 | 11st |

Veckan som gått och pågående veckoslutet

Denna vecka har varit på arbetsfronten lite splittrad. Iom att jag har en ny position så behövs det ännu stöd och “brainstorming” för att kunna avancera med egna uppgifter och de viktigaste kollegor på arbete har varit frast i workshops hela veckan. Detta lett till att jag hamnat göra massor arbete ensam som jag i annat fall skulle ha fått hjälp med. Detta har inte varit ett stort problem men det har nog inverkat så att utförningen av uppgifter tagit längre.

Vad kommer till utanför arbete så har det 5 största sakerna varit:

Måndag kvälls handbollsmatch mellan HIFK – Cocks.
- Det var en bra kvalitetsmatch som var långt in spännande. Dessa två lag har senaste matcher spelat jämna matcher och förra matchen till och med delades poängen då den spelades i Riihimäki.
Bilen som gick sönder och hamnades reparera ganska fort.
Onsdag kväll på tumis med Amelie då mamma var och träna.
Torsdagskväll ute med arbetskomppisar efter arbete och äta.
- Träffade en f.d. god arbetskamrat som kommit nyligen hem från 11 månaders världen runt resa.
Fredagens bastukväll med f.d. arbetsteam.

Nu på veckoslutet är det dags för nästa handbollsmatch då mitt egna lag Atlas gästar i Grankulla grottan och som värd står då HC West. Atlas vann deras förra match som spelades för en vecka sen i Myrbacka. Dessutom ganska övertygande. Idag kommer nog West killarna att komma med hårdare kämppeanda så segern kommer inte att lossa lika lätt, men jag tror att Atlas iaf tar segern om dom bara når samma nivå som för en vecka sedan.

I morgon på söndag är det Amelies simning som gäller igen. Skall bli spännande att se att kommer hon ihåg och inverkar det på hennes trivandes i bassängen sen förra söndagen. Jag tror det kommer att gå bra. 🙂

Nyblivna föräldrars trötthet.

January 29, 2013Leave a comment

Trötthet

Tisdag, dagen då följande veckoslutet är ännu långt ifrån, och ifall man fått på förra veckoslutet lite bättre sovet så kanske det inte känns av mera.

Före jag blev pappa så kunde jag bara inbilla mig hur mycket en nybliven förälder kunde vara trött. Jag har förstått att dom kan vara riktigt trötta, men nu när jag själv blivit förälder så har jag fått uppleva det själv, och då vet jag att med säkerhet att jag är ännu långt ifrån så trött som många andra har varit.

Detta kom upp i disskusion under veckoslutet då jag blev tillfrågad hur det går för mig och oss i familjen. Då jag svarade insåg jag att jag alltid mer eller mindre börjar svara på denna fråga på samma sätt nuförtiden: trött men annars bra. Detta sporrade mig att konstatera att kanske jag borde ändra på svaret medvetet för det är ju så gott som fastslaget att nyblivna föräldrar är trötta. 😀

Den bild som mitt svar också ger till först är en negativ bild, och det har jag ju inte, ngn negativ sida. Om man nu bortser att jag faktiskt är trött, tröttare än jag tror jag någonsin tidigare i mitt liv varit, men annars så är ju allt riktigt bra faktiskt. Jag har en intressant och säker arbetsplats som jag trivs med, jag har hem vart jag vet att jag alltid är välkommen till, jag har en underbar partner som orkar se efter mig och hålla om mig vid behov. Förutom detta har jag såklart en underbart söt och kär dotter. Jag har barndomsfamilj och släktingar som bryr sig om mig, så jag har ju faktiskt allt väl. Till och med min hälsa är bra, bortsett tröttheten då. 😉

Det skulle kunna vara intressant att få veta hur trötta andra nyblivna föräldrar känner sig, eller att man skulle ha en skala vart man skulle kunna placera sig och få in i samma mätning andras resultat. Men det om trötthet, vad annat har det hänt, jo, babysim.

Babysim

I söndags hade vi då vår första babysim. Det var smått spännande för mig, och för Annika var det ännu värre. Hon gav vår dotter i min famn då vi alla gick i bassängen för hon ville inte att tösen vår skulle känna av spänningen från sig själv. Det var roligt att se hur dottern vår lyssnade på alla nya ljud, tittade på alla nya ljus och speciellt känna på det nya elementtet hon kände på sig. Nu för klarheten så har hon ju nog kännt av vatten från dushen, men vi har inget badkar så hon har inte kännt av vatten såhär tidigare.

Det var sött att se hur hon med handen kände efter på vatten ytan samt när hon satt handen under ytan. Hon var i min famn de första 10 minuterna och allt var frid och fröjd. Jag provade lite olika ställningar att hålla om henne och hon fick uppleva vatten runt midjan och upp över axlarna och lite på huvudet också. Sen gav jag över henne till Annika som tyvärr genast fick till att prova ett lite svårare grepp där Amelie skulle ligga på magen.

Bakrundsinformation:

Amelie trivs inte värst bra på mage.

Amelies morgon tupplur hade hon inte hunnit sova, så hon var trött annars också.

Amelie har som bäst ngn sorts växtspurt och äter med cirka 1h mellanrum, och då simningen börja var det redan 1h45min sen senaste maten.

Detta nya grepp orsakade det att hon fick lite vatten i munnen vilket tydligen var den sista “triggern” så hon blev kanske skrämd, vilket leddet till att hon börja smått gnälla, som blev mera gnäll då vi stigit upp från vattnet och blev gallskrik då Annika gick till omklädningsrummet. Då vi var båda omklädda och kom ut så fick tösen mat, och så somnade hon genast.

Nästa söndag blir det dags för simm igen och vi hoppas att hon då hinner sova sin morgonlur så hon är utvilad då vi kommer till simmhallen, men tiden får visa. Vi disskuterade med Annika om detta och fast slutet var lite tråkigt så tyckte Amelie nog om början och vi tror Amelie kommer att ännu godkänna simmande. Det var bara lite start svårigheter.

Ingress

Detta är ngt nytt jag funnit och faktiskt blivit lite biten av. Före jag destu mera börjar förklara så kan det löna sig att gå till följande sida och se videon därifrån. www.ingress.com

Frågan är alltså gällande ett … tja, hur skall jag förklara detta. Virtuellt spel som spelas i verkligehetens värld, med din Android telefon som verktyg. Man väljer sin sida, Enlightened eller The Resistance. Sen skall man spara på sig XM (energi) som är utspritt, och därefter ta över portaler som kan vara vad som helst. Det kan vara en stadsdel, en staty eller monument, restaurang eller vad som helst. Detta spel är en variation GeoCaching som redan funnits länge till. Länkar för geocaching nedan.

Iaf, detta spel har bitit till rejält och det är ju bara bra, för detta spel orsakar det att man går ute och därmed får rörelse i kroppen, frisk luft och troligen kan den höja ens kondition, farligt farligt. 😉

Satt redan och funderade hur jag skall kunna köra på min telefon både Sports Tracker och Ingress för det skulle vara skoj att kunna se hur man gått sen under våren och sommaren då man sökt portaler i bättre väder. Nu är vädret sådant här i södra Finland att man inte vill allt för mycke vistas ute.

Babysim

January 26, 2013March 16, 2013Leave a comment

I morgon på söndagen den 27.1. skall vi fara på första babysim hela familjen, huj vad spännande. 🙂

Som bakrunds information så är vårt sommarställe ute på en holme i skärgården, så det är viktigt för oss att vår flicka inte är rädd för vatten och kan simmande. Också för att vi som föräldrar skall kunna lite andas då vi är ute på holmen så bör tösen kunna simma. Själv har jag lärt mig simma då min mamma tog mig till simskola, och i tiderna har jag tyckte om riktigt mycke också att simma. Detta ändrade ändå vid ngt skede då jag i tonåren började lida av atopisk hy.

Nuförtiden simmar jag i simhall, kanske 2 gånger/år, varierande från år till år. Kan inte komma ihåg då jag varit senast i havet och simma och det är nog många år sen senast i sjö också. Det här med babysim är ngt som förvänttas av babyfamiljer vilket jag tycker är lite intressant. Då man pratar med andra barnfamiljer så är det allt som oftast så, att frågan ställs “när börjar ni med babysim” och inte som “tänker ni gå till babysim”. Värför är det såhär?

Jag förstår att det har många goda egenskaper och inverkan på barnet men är det ändå ngt som dessa dagar bara förvänttas?

Anyhow, det skall bli skoj. Delvis för vi får vara hela familjen på plats, vi inte gjort ngt liknande tidigare och vi har lyckas få en trevlig tid och plats för detta. Det som också gör att det låter trevligt är att vatten temperarturen är höjd pga av barnet, så man behöver inte vara orolig för att frysa. Skönt.

Vi går då via Folkhälsan, och de arrangerade en introduktionsstund för babysim och jag rekomenderar att andra också går den, för där kom bra information fram. Med informationen man fick därfrån känner jag mig säker och insatt i vad som kommer att hända och vad som förväntas av oss som föräldrar.

Det skall dock bli skoj, jag har en glad och positiv inställning för detta nya program. Skriver om detta senare då jag vet hur det gått. 🙂

Dagen som ändrade mitt liv.

January 19, 2013January 19, 2013Leave a comment

Det finns saker, eller kanske mera händelser som formar ens liv, ändrar det man är van med. Enligt min åsikt finns det små, större och enorma sådana. Skillnaderna mellan dessa kan orsaka en post senare, men den i rubriken hänvisade dagen jag nu har i tankarna hände mig den 18.10.2012, och det är en sådan sak man till och med kan spesificera med klockslaget 01.44.

Detta är då min dotter föddes, fast det gissade ni redan säkert. 🙂

Dagen och tiden för denna händelse har då redan kommit fram och platsen, den var på Kvinnokliniken i Helsingfors. Veckan eller veckorna före det hände så började det vara lite spänt redan här hemma. Vi gick och rent ut sagt bara vänttade. Beräcknade dagen hade vi 23.10. så hon kom lite tidigare än det. Det var en massa “hur mår du” och “hur känns det” frågor här hemma, och uppmärksamheten min partner fick var total. Veckorna för mig gick i en otrolig dimma. Jag måste ärligt medge att jag inte har en blå blek aning om vad som annat har hänt då. Varken på arbete, eller för mina komppisar eller familje medlemmar. Dessa veckor var det också säkert en ökning på 150% till det normala om man jämför samtal/tekstmeddelande/chat mm med både mina och förlovades föräldrar.

Den 17.10. vaknade jag inte till min väckarklocka utan till min kärlek som meddelade att det gör ont och att ngt håller på att hända. Det blev en snabb koll igenom symptomer vi visste om och det jämfördes med vad hon kände. Då det fastslagits att det troligen är förlossningen som börjat så gjorde vi en snabb koll att skall jag ringa mig bort från arbete eller skall jag sätta mig i bilen. Det blev arbete som gällde för mig.

Och om det varit så att jag kollat senaste veckor mycke på min telefon så var det inget jämfört med denna dag. Tror inte jag just hunnit sätta bort telefonen fören jag tog den fram igen för att kolla att den har nät, den fungerar, har det kommit meddelande eller samtal. Alla möjliga medier var under fullständig koll hos mig, det gällde Facebook, Twitter (nämnvärt att Annika inte ens använder Twitter), Google+(inte detta heller använder hon), epost och då telefonen.

Arbetsdagen tog slut och på kvällen skulle jag sköta ett match statistik uppdrag. Vi ringdes och det kollades att skall jag fara dit eller skall jag komma hem, beslutet, sköt bort ditt uppdrag och kom sen hem. Så for jag iväg til Vanda för att fixa bort uppdraget men 15min före matchen skulle började ringde telefonen och det var Annika som meddelade att hon behöver sällskap. Sagt och gjort, jag hoppade i bilen och åkte hem, och då jag kom hem visade det sig att det var dags att fara iväg till Kvinnokliniken.

Måste berätta att dessa var säkerligen de mest spännande minuterna jag någonsin upplevt då vi åkte till kvinnis. Väl där och cirka 6h senare hände det som vi vänttat på i lite under 9 månader, vi blev föräldrar. En underbart perfekt dotter gavs åt oss och känslogmässigt var jag på en tripp som var något så osannolikt att det inte kan beskrivas den stunden. Tror inte att ens droger skulle kunna åsterkomma samma.

Vi hade turen att få ett familjerum på Kvinnokliniken och uppdraget började, uppdraget att vara föräldrar och lära oss känna vårt tillskott i familjen. Dag och natt i 3 dygns tid spenderade vi alla tre tillsammans på Kvinnokliniken. Kicken av energi man hade var ngt så otroligt. Det var inte många minuter man sov men ändå var man i ett så alert status att allt noterades runt henne.

Vill också i detta skede tacka den underbara personalen på Kvinnis som vi hade runt oss. Dom såg nog till att vi hade det så bra som möjligt och hjälp fick man omedelbart ifall man så ville/behövde. Också “utbildningen” dom gav var guld värd. 🙂

Nu har det då gått 3 månader sen dess, och berg-o-dalbanan man varit på är otrolig. Från att vara fullständigt facinerad, till gråtfärdig, till frustrationen, till den enorma tröttheten. Men ändå fast det inte bara varit en dans på rosor så skulle man inte kunna tänka sig att lämna ngt bort. Sist och slutligen så är ändå den största och övertäckande känslag glädje, kärlek, stolthet och beundran över denna lilla person som fängslat mitt hjärta.

På rådgivningen igår så mättes och vägdes hon, och resultaten är jätte fina. Längd hade hon 57,4cm (47cm vid födseln) och vägde 5330gram (2700g vid födseln). Hennes kolik har börjat lätta och tösen är mera och mera glad och pigg. Hon gnäller då det är ngt som är på tok, men inte annars.

Gällande den underbara dagen för tre månader sen har jag försökt på ngt sätt kategorisera eller värdera för mig själv men det bara inte lyckas. Den dagen är bara något så otroligt underbart konstig. 🙂

Frågorna som stigit fram är jätte stora.

Kommer jag att klara av att hålla henne säker,
Kommer hon att lära sig värdera saker som är viktiga för oss föräldrar,
Klarar jag av den ekonomiska sidan,
Skall hon bli som man inbillat sig,
Kommer hon att ta de rätta besluten i livet,
Hittar hon glädje och stabilitet i sitt liv,
Kommer hon att hålla fötterna på jorden men drömmarna uppe i himlen,
mm mm.

Samtidigt som dessa frågor kan få en orolig så är det ändå något man vänttar att få se och uppleva. Nu när man titta rpå henne där hon sitter i babysittern, jollrar och ler, klämmer på prasselboken så kan man inte göra annat än förundra sig.

Andreas ❤ Amelie