Iom att i vår familj båda föräldrarna håller på och har hållt på med handboll i många många år så innebär det att veckosluten är gyllene tider. Det spelas alltid ngn match man vill se och då är det bara att hoppa i bilen och fara iväg.

Själv håller jag på med LiveScore statistik för Vanda laget Atlas, under deras hemma matcher. Detta innebär att jag jobbar under matcherna. Det går dock så smidigt att man hinner se på matchen också. Att göra detta jobb ser jag som viktigt för då kan jag ge tillbaka till laget, som gett mig så mycke under gågna år. I dagens match blev det tyvärr för Atlas en stor förlust, kanske inte slutsiffrorna visar så men på det mentala planet hade inte hemma laget ngt att komma med. Tråkigt att se sitt eget lag underprestera på ett så klart sätt.

Passningarna var ditåt, kastplatserna hassades med kast mot målvakt, förbi, stolparna, tja, just dit de inte skulle. Man kämppade inte för returbollar och tidvis var det bara 6 individuella utespelare på plan, lagspelande var minst sagt svackande. Det finns inte ändå ngn orsak att hänga huvuden eller kasta in handduken. Såna här matcher kommer och går och det är bara att återvända till grunderna, träna här emellan och nästa veckoslut möta serie ettan Dicken.

Då den matchen var slut så tänkte jag till min glädje att nu till Grankulla hallen och se på dam matchen mellan GrIFK – HIFK(min bättre halvas lag). Båda högt uppe i serien och hoppeligen skulle detta bli en jämnare och hårdare match, tji fick jag på den. Spelet såg alldeles lika hemskt ut då där också. Delvis faktiskt lite värre. Grankulla tog segern och där visade även siffrorna klass skillnaden.

Sen kom söndagen och pga egen gryende flunssa så kunde jag inte spela fast eget lag var på parketten. Fast det var frågan om division 1 och kvaliteten inte är den bästa så var det en underhållande match (faktiskt bättre än lördagens matcher i underhållningsvärdet) som var jämn ända till slut. Det roliga var ju ännu det att det var mitt föredetta lag(Atlas2) som mötte mitt nuvarande lag(Esbo IF). Vi kom till att räkna att detta var min dotters 12 match redan. Dock har hon sovit igenom 11 av dom 12 men hon har iaf varit 12 gånger i hallen under matchtider. Vi har skämtas också där hemma att det skulle ju vara tufft om vi skulle kunna säga ännu om ngt år att hon har varit på så många matcher som hon är gammal i veckor. 😀

Och det kan vi faktiskt, för lilltösen var förra veckan 12 veckor gammal.

Nu iaf en ny arbetsvecka med nya utmaningar och utbildningar. Det är så trevligt att ha hitta arbetsmotivationen pånytt med den nya arbetsuppgiften. 🙂