Veckosluten flyger förbi

Så är det söndag kväll och veckoslutet flygit förbi. Första tanken är att jag inte hunnit göra något igen…men med eftertanke så det stämmer ju inte. 🙂

I fredags var vi med min bror till Solvalla och inventerade skåpen var vi har landslagskläder och ännu efter det hann vi fira en lugn stund med min stora kärlek Annika.

På lördagen var landslagstränare fram och tillbaka för att gå igenom lite förberedande detaljer för kommande kval. Sen bar det av till Britas för att se på både dam och herr FM serie matcher. Först var det damer med matchen Dicken-Sparta. Dicken vann ganska förvänttat men spelet var nog inte bra för någondera förening.

Följande match var herrar och Dicken – SIF. Ingen höjdare den heller. Som Annika kommenterade. Det såg ut som om det var första matchen för säsongen. Dicken saknde ngt som lite överraskade mig, nämligen djup i offensivet. Det var väldigt mycket sidorörelse. Dicken vann iaf pga en bättre andra halvlek och bredare spelar material.
Söndagen var det babysim och brorssons födelsedagsfest. Lilla Anton fyllde 2 år.

Summa sumarum, riktigt lyckat veckoslut med passligt med program. 🙂

Fart och fläng

Det kommer veckor som man bara verkar rusa fram och tillbaka från program till program. Denna veckan verkar vara lite sådan. Det skall bli landslags veckoslut från torsdagen till lördagen och då det händer för landslaget så händer det en hel del för mig i kulisserna. Man skall se till att alla har kläder, att det finns tejp och kallpåsar, att nationalsångerna är klara mm.

Detta ledde till att i måndags fick jag åka efter en spelares väska med utrustning. På tisdagen fick vi gäster hem, i morgon på torsdagen börjar lägret och följande lediga dag blir på söndagen. Fast helt kommer ju inte söndagen att bli ledig iom att vi har babysim, men det ser jag inte som jobbigt program, det är mera skoj.

Men i går hade vi då gäster hem till oss, det var en f.d. arbetskomppis till mig som kom och hälsa på samt titta på lilla Amelie, och då dom var hos oss började vi kolla tillbaka när vi senast träffats och kom till att det var ett år tillbaka. Oj vad man märker att tiden går då det kommer sådan information fram. Men Johan & Jenny som kom till oss är sådana som alltid får en glad, så jag trivs jätte bra i deras sällskap. Vi har alltid skoj tillsammans och fast det hela tiden pratas iom att alla är starkt utåtgående så blir det inte jobbigt. Alla får sin muntur och tid att säga sin åsikt, och det är ju en viktig aspekt för alla. Amelie var på fint humör fast hon var i våra ögon lite orolig.

Ikväll har hon sen varit klart svårare, eller tja, man skall väl säga det som att hon haft det lite jobbigare. Annika berättade att det troligen är pga hon fått börja äta potatis vilket jag ju inte förstod först. Men då Annika sagt om det så verkade det ju ganska logist. Hon har ju aldrig ätit “fast” föda förut så det är väl klart att det gör att hon har lite ont i magen. Det är nog bara att bita ihop och vänta ut det nya skedet, samtidigt hoppas vi ju att det skall gå fort förbi. Gällande Amelie så har vi hennes 5mån rådgivningsbesök på fredag morgon och det skall bli intressant att se hur hon vuxit nu. Det är ju ändå en månad sen senaste resultat och då var hon 59cm och 5780gram.

Landslagsläger

Nu när det är landslagsläger, och vi dessutom har gästande lag som är Italiens landslag så är det en massa som måste göras. För min del är de viktigaste uppgifterna att se till att vi har kallpåsar, tejp, klister mm för hela lägret, det är också att se till att spelarna har representationskläder i skick. Sen är det ju också upp till lagen att fixa allt möjligt runt omkring lägret, speaker, nationalsångerna, golvmoppare, programblad och massor annat. Jag börjarde med landslagsaktiviteten 1.1.2010 och efter att ha börjat med detta så har jag lärt mig massor om vad allt som finns i bakrunden då man far på händelser som dessa. Damlandslaget

Fast jag redan tidigare förstått att det är en hel del så var ändå mängde uppgifter lite överraskande. Då åskådaren kommer till hallen så har arbete för den händelse hållt på i flera dagar, veckor för att allt skall vara klart och fast inte allt syns så händer det under tiden som matchen spelas en hel del. Fast det varit i ganska små mått jag varit med så kan jag säga att respekten för liknande arrangörer har vuxit enormt och nuförtiden då man kommer till tillställning som tillställning så har man ett förstående som säkert många andra saknar.

Fast det varit mycke krångel hit och dit så skulle jag definitvt inte vill lämna bort ngt jag varit med om och fast jag vet att det igen kommer att vara massor att göra inkomande dagar så ser jag fram emot att komma på läger igen. Man har ju ändå bra relationen med spelarna och det är alltid lite speciellt att få vara med ett landslag då det händer. Det som också är fint att det faktiskt finns en blogg som följer med dam- och flicklandslagen samt den Finska damserien. Den hittar man HÄR och sidan heter Finnish Ladies Handball.

Om man vill veta om tidtabell för damlandslaget samt -94 födda landslagets är det bara att gå in till Finnish Ladies Handball sidan på adressen här och kolla in. Inträde till matcherna är avgiftsfria. Det som gör det ännu lite mera skoj är att min bror fungerar som fysioterapeut för samma lag så jag kommer att få spendera tid med min storebror samtidigt som jag gör ngt jag tycker om, perfekt.

Men mera om lägret senare, och skall försöka få taget lite bilder som jag kan sätta hit. 🙂

Veckoslut, med handboll.

Iom att i vår familj båda föräldrarna håller på och har hållt på med handboll i många många år så innebär det att veckosluten är gyllene tider. Det spelas alltid ngn match man vill se och då är det bara att hoppa i bilen och fara iväg.

Själv håller jag på med LiveScore statistik för Vanda laget Atlas, under deras hemma matcher. Detta innebär att jag jobbar under matcherna. Det går dock så smidigt att man hinner se på matchen också. Att göra detta jobb ser jag som viktigt för då kan jag ge tillbaka till laget, som gett mig så mycke under gågna år. I dagens match blev det tyvärr för Atlas en stor förlust, kanske inte slutsiffrorna visar så men på det mentala planet hade inte hemma laget ngt att komma med. Tråkigt att se sitt eget lag underprestera på ett så klart sätt.

Passningarna var ditåt, kastplatserna hassades med kast mot målvakt, förbi, stolparna, tja, just dit de inte skulle. Man kämppade inte för returbollar och tidvis var det bara 6 individuella utespelare på plan, lagspelande var minst sagt svackande. Det finns inte ändå ngn orsak att hänga huvuden eller kasta in handduken. Såna här matcher kommer och går och det är bara att återvända till grunderna, träna här emellan och nästa veckoslut möta serie ettan Dicken.

Då den matchen var slut så tänkte jag till min glädje att nu till Grankulla hallen och se på dam matchen mellan GrIFKHIFK(min bättre halvas lag). Båda högt uppe i serien och hoppeligen skulle detta bli en jämnare och hårdare match, tji fick jag på den. Spelet såg alldeles lika hemskt ut då där också. Delvis faktiskt lite värre. Grankulla tog segern och där visade även siffrorna klass skillnaden.

Sen kom söndagen och pga egen gryende flunssa så kunde jag inte spela fast eget lag var på parketten. Fast det var frågan om division 1 och kvaliteten inte är den bästa så var det en underhållande match (faktiskt bättre än lördagens matcher i underhållningsvärdet) som var jämn ända till slut. Det roliga var ju ännu det att det var mitt föredetta lag(Atlas2) som mötte mitt nuvarande lag(Esbo IF). Vi kom till att räkna att detta var min dotters 12 match redan. Dock har hon sovit igenom 11 av dom 12 men hon har iaf varit 12 gånger i hallen under matchtider. Vi har skämtas också där hemma att det skulle ju vara tufft om vi skulle kunna säga ännu om ngt år att hon har varit på så många matcher som hon är gammal i veckor. 😀

Och det kan vi faktiskt, för lilltösen var förra veckan 12 veckor gammal.

Nu iaf en ny arbetsvecka med nya utmaningar och utbildningar. Det är så trevligt att ha hitta arbetsmotivationen pånytt med den nya arbetsuppgiften. 🙂