familj – Page 2

Världens bästa mamma

February 17, 2013May 19, 20131 Comment

Vi har ju alla världens bästa mamma, eller så svarar de flesta om man frågar men jag kan berätta att JAG verkligen har världens bästa mamma. 😉

Som i säkert många andra familjer så fungerar min mamma som limmet mellan oss allihop. Hon orkar se efter sina “småttingar” (då 31 och 34år gamla nu) och fråga hur det är med oss, fast också vi har egna familjer och barn båda med min bror. Då vi var små så kollade hon att läxorna var gjorda, att vi hade rätt kläder på oss, att vi visste vad som gällde mm. Mamma gjorde mat och städade undan efter oss pojkar. Allt detta vid sidan om hennes egna aktiviteter.

Det jag ändå måste notera är att omtänksamheten, kärleken och uppmärksamheten mamma gav mig som lite är oöverkomligt stor. Det är ngt så enormt att jag inte tror jag någonsin kommer att förstå heller. Då vi var glada var mamma med på noterna och ville veta vad och hur. Om vi var ledsna fick man alltid en kram, utan att ens behöva be om det. Om vi behövde hjälp med ngt så kunde (och kan ännu också) man gå till mamma och hon gjorde allt i sin makt för att hjälpa till. Jag tror inte det finns ngt som min mamma inte kan göra om hon så bestämmer sig för.

Visst skyffla hon över saker åt pappa för att lösa, och han gjorde det. Men det var nog alltid mamma jag tror att jag först gick till om det var trubbel.

Då det kom till förhållanden var mamma och gav goda “guidelines” och önskemål, men hon var aldrig och gav orders hur jag skulle göra beslut. Hon lät mig prova fram och då det inte gick som man tänkt sig så lyssnade hon med ett stort hjärta och tålamod.

Mammas oerhört glada min då vi träffas är obeskrivlig. Alltid glad, och vill så gärna ännu också ge sina vuxna pojkar en kram, och då jag ännu tar fram min egen dotter så skiner mammas ögonen upp som hos ett litet barn som fått en egen god glass på en varm sommardag.

Det bästa är att då jag ser hur min mamma orkar pyssla om min brors pojkar, och vet att samma energin och pysslandet kommer att finnas för hennes första och hittills ända flick barnbarn så känner jag mig lugn. Om min lilla söta tös någonsin behöver ngn att snacka med kommer hon alltid att kunna svänga sig till farmor, och jag kommer dessutom att framhäva denna disskusionskanal åt henne.

Såväl som min pappa har även min mamma lärt mig en massa saker i livet och det är henne jag får tacka för inställningen: “man skall vara morsk och prova på nya saker!”. För den lärdomen har jag använt och använder hela tiden. Det är pga det som jag lärt mig tycka om sushi, sniglar, nya projekt, varierande uppgifter och allmän nyfikenhet i livet. Pappa, ja honom kan jag tacka för bland annat tidningsläsandet och musik mm. (mera om det i ngt annat skede).

Mamma har också en förmåga att säga saker rakt ut utan att starta ett gräl, fenomenalt, plus att hon också säger rakt ut åt sin envisa son…jo jag menar mig själv…så att han förstår vad som gäller. Det skojiga är ju det att då man jämför oss pojkar med våra föräldrar så har nog min bror mera pappa och jag mera mamma liknande karaktärsdrag. Så med stolthet kan jag öppet medge att jag är “mammas pojke”. 🙂

Det finns så mycke man skulle kunna skriva om i min kära mor att ingen skulle orka läsa, så därför skall jag summera kort: min mamma är världens bästa mamma. 🙂

❤ mamma

Trevligt och mindre trevligt

February 6, 2013Leave a comment

Sen senast, har det varit roliga händelser men även en lite tråkig. Det roliga är roligare så vi börjar med det.

Babysim 🙂

I söndags 3.2. var vi då på babysim igen och den här gången gick det riktigt fint. Lilla söta Amelie var pigg, glad och nyfiken i 20minuter av 30 möjliga. Olika ställningar och grepp övades, lite mera gung och plask och hela familjen var glad.

Om vi får uppehållet detta och även förbättrat så kommer det säkert att bli finemang. Riktigt i slutet då vi redan stigit upp från bassängen blev det lite gnäll men det kan ha varit pga hon kanske svalt av vattnet och var hungrig, för efter att hon fått mat så var allt väl och vi hann just och just ut till bilen då hon redan somnade.

Nu också då det var som helhets upplevelse så mycke trevligare än förra gången så märkte man hur skoj det var för en själv. Fast jag aldrig varit riktigt för simmande så var det en underbar stund för hela familjen och det var skoj att få lite plaska och uppleva vatten på ett nytt sätt via Amelie. Var så skoj så jag riktigt vänttar att det skall bli söndag igen.

Årsdag 🙂

På måndagen (4.2) hade vi också en underbar dag med min kärlek, Annika. Vi firade vår 2 års dag tillsammans. Då det kommer årsdagar som dessa så hittar man sig speglande av det som varit, och vi kan lätt konstaterat att dessa 2 åren har det varit fart i svängarna. Vi har hunnit flytta ihop, förlova oss, få en underbar dotter samt fastställa att allt är så bra som vi vill och kan ha det.

Jag älskar dig Annika. ❤

Första barnet träff

Idag onsdag så har vi en sådan rolig grej på kvällen att vi skall på en Folkhälsans kurs som vi gått före vi fick Amelie. Det var en kurs för sådana som vänttade sitt första barn. Kursen gick ut på att lära sig vad som komma hända och det var 6gånger före födseln och en efter. Det skall bli skoj att träffa alla de andra paren med sina nyfödda. Det kommer då alltså att vara 5 familjer på plats samt Malin som drog kursen. Det som också blir spännande är det att fast flera av barnen är ganska lika i ålder så är där ett par som är klart senare.

Otrevliga

Det otrevliga som jag hänvisar till i början av denna bloggpost är det att vår söta kära tös har blivit snorig, och ganska rejält dessutom. Det börjarde på måndagen och måndag –> tisdag natt var riktigt jobbig. Tösen kommit inte åt att hyggligt andas via näsan och hade det riktigt obekvämt. Blev inte mycket sovet den natten och fast tisdag –> onsdag natten gick bättre så var det ändå många timmar som Annika satt uppe med henne.

Oss föräldrar är det ju inte så stor skillnad, men det man tycker så synd är lilla Amelie. När man ser att hon har det så tungt och svårt att vara. Hoppas det nu blir snabbt bättre.

Nyblivna föräldrars trötthet.

January 29, 2013Leave a comment

Trötthet

Tisdag, dagen då följande veckoslutet är ännu långt ifrån, och ifall man fått på förra veckoslutet lite bättre sovet så kanske det inte känns av mera.

Före jag blev pappa så kunde jag bara inbilla mig hur mycket en nybliven förälder kunde vara trött. Jag har förstått att dom kan vara riktigt trötta, men nu när jag själv blivit förälder så har jag fått uppleva det själv, och då vet jag att med säkerhet att jag är ännu långt ifrån så trött som många andra har varit.

Detta kom upp i disskusion under veckoslutet då jag blev tillfrågad hur det går för mig och oss i familjen. Då jag svarade insåg jag att jag alltid mer eller mindre börjar svara på denna fråga på samma sätt nuförtiden: trött men annars bra. Detta sporrade mig att konstatera att kanske jag borde ändra på svaret medvetet för det är ju så gott som fastslaget att nyblivna föräldrar är trötta. 😀

Den bild som mitt svar också ger till först är en negativ bild, och det har jag ju inte, ngn negativ sida. Om man nu bortser att jag faktiskt är trött, tröttare än jag tror jag någonsin tidigare i mitt liv varit, men annars så är ju allt riktigt bra faktiskt. Jag har en intressant och säker arbetsplats som jag trivs med, jag har hem vart jag vet att jag alltid är välkommen till, jag har en underbar partner som orkar se efter mig och hålla om mig vid behov. Förutom detta har jag såklart en underbart söt och kär dotter. Jag har barndomsfamilj och släktingar som bryr sig om mig, så jag har ju faktiskt allt väl. Till och med min hälsa är bra, bortsett tröttheten då. 😉

Det skulle kunna vara intressant att få veta hur trötta andra nyblivna föräldrar känner sig, eller att man skulle ha en skala vart man skulle kunna placera sig och få in i samma mätning andras resultat. Men det om trötthet, vad annat har det hänt, jo, babysim.

Babysim

I söndags hade vi då vår första babysim. Det var smått spännande för mig, och för Annika var det ännu värre. Hon gav vår dotter i min famn då vi alla gick i bassängen för hon ville inte att tösen vår skulle känna av spänningen från sig själv. Det var roligt att se hur dottern vår lyssnade på alla nya ljud, tittade på alla nya ljus och speciellt känna på det nya elementtet hon kände på sig. Nu för klarheten så har hon ju nog kännt av vatten från dushen, men vi har inget badkar så hon har inte kännt av vatten såhär tidigare.

Det var sött att se hur hon med handen kände efter på vatten ytan samt när hon satt handen under ytan. Hon var i min famn de första 10 minuterna och allt var frid och fröjd. Jag provade lite olika ställningar att hålla om henne och hon fick uppleva vatten runt midjan och upp över axlarna och lite på huvudet också. Sen gav jag över henne till Annika som tyvärr genast fick till att prova ett lite svårare grepp där Amelie skulle ligga på magen.

Bakrundsinformation:

Amelie trivs inte värst bra på mage.

Amelies morgon tupplur hade hon inte hunnit sova, så hon var trött annars också.

Amelie har som bäst ngn sorts växtspurt och äter med cirka 1h mellanrum, och då simningen börja var det redan 1h45min sen senaste maten.

Detta nya grepp orsakade det att hon fick lite vatten i munnen vilket tydligen var den sista “triggern” så hon blev kanske skrämd, vilket leddet till att hon börja smått gnälla, som blev mera gnäll då vi stigit upp från vattnet och blev gallskrik då Annika gick till omklädningsrummet. Då vi var båda omklädda och kom ut så fick tösen mat, och så somnade hon genast.

Nästa söndag blir det dags för simm igen och vi hoppas att hon då hinner sova sin morgonlur så hon är utvilad då vi kommer till simmhallen, men tiden får visa. Vi disskuterade med Annika om detta och fast slutet var lite tråkigt så tyckte Amelie nog om början och vi tror Amelie kommer att ännu godkänna simmande. Det var bara lite start svårigheter.

Ingress

Detta är ngt nytt jag funnit och faktiskt blivit lite biten av. Före jag destu mera börjar förklara så kan det löna sig att gå till följande sida och se videon därifrån. www.ingress.com

Frågan är alltså gällande ett … tja, hur skall jag förklara detta. Virtuellt spel som spelas i verkligehetens värld, med din Android telefon som verktyg. Man väljer sin sida, Enlightened eller The Resistance. Sen skall man spara på sig XM (energi) som är utspritt, och därefter ta över portaler som kan vara vad som helst. Det kan vara en stadsdel, en staty eller monument, restaurang eller vad som helst. Detta spel är en variation GeoCaching som redan funnits länge till. Länkar för geocaching nedan.

Iaf, detta spel har bitit till rejält och det är ju bara bra, för detta spel orsakar det att man går ute och därmed får rörelse i kroppen, frisk luft och troligen kan den höja ens kondition, farligt farligt. 😉

Satt redan och funderade hur jag skall kunna köra på min telefon både Sports Tracker och Ingress för det skulle vara skoj att kunna se hur man gått sen under våren och sommaren då man sökt portaler i bättre väder. Nu är vädret sådant här i södra Finland att man inte vill allt för mycke vistas ute.

Babysim

January 26, 2013March 16, 2013Leave a comment

I morgon på söndagen den 27.1. skall vi fara på första babysim hela familjen, huj vad spännande. 🙂

Som bakrunds information så är vårt sommarställe ute på en holme i skärgården, så det är viktigt för oss att vår flicka inte är rädd för vatten och kan simmande. Också för att vi som föräldrar skall kunna lite andas då vi är ute på holmen så bör tösen kunna simma. Själv har jag lärt mig simma då min mamma tog mig till simskola, och i tiderna har jag tyckte om riktigt mycke också att simma. Detta ändrade ändå vid ngt skede då jag i tonåren började lida av atopisk hy.

Nuförtiden simmar jag i simhall, kanske 2 gånger/år, varierande från år till år. Kan inte komma ihåg då jag varit senast i havet och simma och det är nog många år sen senast i sjö också. Det här med babysim är ngt som förvänttas av babyfamiljer vilket jag tycker är lite intressant. Då man pratar med andra barnfamiljer så är det allt som oftast så, att frågan ställs “när börjar ni med babysim” och inte som “tänker ni gå till babysim”. Värför är det såhär?

Jag förstår att det har många goda egenskaper och inverkan på barnet men är det ändå ngt som dessa dagar bara förvänttas?

Anyhow, det skall bli skoj. Delvis för vi får vara hela familjen på plats, vi inte gjort ngt liknande tidigare och vi har lyckas få en trevlig tid och plats för detta. Det som också gör att det låter trevligt är att vatten temperarturen är höjd pga av barnet, så man behöver inte vara orolig för att frysa. Skönt.

Vi går då via Folkhälsan, och de arrangerade en introduktionsstund för babysim och jag rekomenderar att andra också går den, för där kom bra information fram. Med informationen man fick därfrån känner jag mig säker och insatt i vad som kommer att hända och vad som förväntas av oss som föräldrar.

Det skall dock bli skoj, jag har en glad och positiv inställning för detta nya program. Skriver om detta senare då jag vet hur det gått. 🙂

Spännande kväll

January 24, 2013March 16, 2013Leave a comment

Igår var det en lite spännande kväll då min bättre halva for iväg på första handbollsträningen sen hon blivit gravid. Detta betydde att vi skulle vara på tumis med tösen längre än 45min vilket var det förra rekordet.

Det blev en 3½ timmes tid som flög förbi jätte fort. Inga problem hade vi, utan det vara skoj att sitta och jollra på tumis. Det som också var lite spännande var det att tösen inte ätit från flaska på cirka 2 månader så lite hade man tanken; “hur skall det här gå”.

Det var lite ovant och då tösen lärt sig att suga med kraft och nu kom det utan hinder så blev det lite mycke för en gång och hon blev överraskad men det var fort över och så tömde hon nappflaskan i ett huj.

Fast jag aldrig var osäker så var det ju nog lite spännande. Tyngst var det nog för Annika som var den som var borta från tösen. Då hon senare kom hem så var hon också märkbart glad och ivrig att få hålla om sin kära dotter.

Annika har inte meddelat att vill hon börja gå mera ofta på träningar, eller var det här en engångs händelse, men det var nog skönt för henne att veta och uppleva att det går nog bra för pappa och tösen på tumis.

Dagen som ändrade mitt liv.

January 19, 2013January 19, 2013Leave a comment

Det finns saker, eller kanske mera händelser som formar ens liv, ändrar det man är van med. Enligt min åsikt finns det små, större och enorma sådana. Skillnaderna mellan dessa kan orsaka en post senare, men den i rubriken hänvisade dagen jag nu har i tankarna hände mig den 18.10.2012, och det är en sådan sak man till och med kan spesificera med klockslaget 01.44.

Detta är då min dotter föddes, fast det gissade ni redan säkert. 🙂

Dagen och tiden för denna händelse har då redan kommit fram och platsen, den var på Kvinnokliniken i Helsingfors. Veckan eller veckorna före det hände så började det vara lite spänt redan här hemma. Vi gick och rent ut sagt bara vänttade. Beräcknade dagen hade vi 23.10. så hon kom lite tidigare än det. Det var en massa “hur mår du” och “hur känns det” frågor här hemma, och uppmärksamheten min partner fick var total. Veckorna för mig gick i en otrolig dimma. Jag måste ärligt medge att jag inte har en blå blek aning om vad som annat har hänt då. Varken på arbete, eller för mina komppisar eller familje medlemmar. Dessa veckor var det också säkert en ökning på 150% till det normala om man jämför samtal/tekstmeddelande/chat mm med både mina och förlovades föräldrar.

Den 17.10. vaknade jag inte till min väckarklocka utan till min kärlek som meddelade att det gör ont och att ngt håller på att hända. Det blev en snabb koll igenom symptomer vi visste om och det jämfördes med vad hon kände. Då det fastslagits att det troligen är förlossningen som börjat så gjorde vi en snabb koll att skall jag ringa mig bort från arbete eller skall jag sätta mig i bilen. Det blev arbete som gällde för mig.

Och om det varit så att jag kollat senaste veckor mycke på min telefon så var det inget jämfört med denna dag. Tror inte jag just hunnit sätta bort telefonen fören jag tog den fram igen för att kolla att den har nät, den fungerar, har det kommit meddelande eller samtal. Alla möjliga medier var under fullständig koll hos mig, det gällde Facebook, Twitter (nämnvärt att Annika inte ens använder Twitter), Google+(inte detta heller använder hon), epost och då telefonen.

Arbetsdagen tog slut och på kvällen skulle jag sköta ett match statistik uppdrag. Vi ringdes och det kollades att skall jag fara dit eller skall jag komma hem, beslutet, sköt bort ditt uppdrag och kom sen hem. Så for jag iväg til Vanda för att fixa bort uppdraget men 15min före matchen skulle började ringde telefonen och det var Annika som meddelade att hon behöver sällskap. Sagt och gjort, jag hoppade i bilen och åkte hem, och då jag kom hem visade det sig att det var dags att fara iväg till Kvinnokliniken.

Måste berätta att dessa var säkerligen de mest spännande minuterna jag någonsin upplevt då vi åkte till kvinnis. Väl där och cirka 6h senare hände det som vi vänttat på i lite under 9 månader, vi blev föräldrar. En underbart perfekt dotter gavs åt oss och känslogmässigt var jag på en tripp som var något så osannolikt att det inte kan beskrivas den stunden. Tror inte att ens droger skulle kunna åsterkomma samma.

Vi hade turen att få ett familjerum på Kvinnokliniken och uppdraget började, uppdraget att vara föräldrar och lära oss känna vårt tillskott i familjen. Dag och natt i 3 dygns tid spenderade vi alla tre tillsammans på Kvinnokliniken. Kicken av energi man hade var ngt så otroligt. Det var inte många minuter man sov men ändå var man i ett så alert status att allt noterades runt henne.

Vill också i detta skede tacka den underbara personalen på Kvinnis som vi hade runt oss. Dom såg nog till att vi hade det så bra som möjligt och hjälp fick man omedelbart ifall man så ville/behövde. Också “utbildningen” dom gav var guld värd. 🙂

Nu har det då gått 3 månader sen dess, och berg-o-dalbanan man varit på är otrolig. Från att vara fullständigt facinerad, till gråtfärdig, till frustrationen, till den enorma tröttheten. Men ändå fast det inte bara varit en dans på rosor så skulle man inte kunna tänka sig att lämna ngt bort. Sist och slutligen så är ändå den största och övertäckande känslag glädje, kärlek, stolthet och beundran över denna lilla person som fängslat mitt hjärta.

På rådgivningen igår så mättes och vägdes hon, och resultaten är jätte fina. Längd hade hon 57,4cm (47cm vid födseln) och vägde 5330gram (2700g vid födseln). Hennes kolik har börjat lätta och tösen är mera och mera glad och pigg. Hon gnäller då det är ngt som är på tok, men inte annars.

Gällande den underbara dagen för tre månader sen har jag försökt på ngt sätt kategorisera eller värdera för mig själv men det bara inte lyckas. Den dagen är bara något så otroligt underbart konstig. 🙂

Frågorna som stigit fram är jätte stora.

Kommer jag att klara av att hålla henne säker,
Kommer hon att lära sig värdera saker som är viktiga för oss föräldrar,
Klarar jag av den ekonomiska sidan,
Skall hon bli som man inbillat sig,
Kommer hon att ta de rätta besluten i livet,
Hittar hon glädje och stabilitet i sitt liv,
Kommer hon att hålla fötterna på jorden men drömmarna uppe i himlen,
mm mm.

Samtidigt som dessa frågor kan få en orolig så är det ändå något man vänttar att få se och uppleva. Nu när man titta rpå henne där hon sitter i babysittern, jollrar och ler, klämmer på prasselboken så kan man inte göra annat än förundra sig.

Andreas ❤ Amelie

Vardagen

January 10, 2013January 10, 2013Leave a comment

Vardagen är ngt vi alla har eget, det kan vara att den är fartfylld som min varit tidigare, varierande som min varit tidigare eller vad man nu själv velat göra den till.

Tidigare i mitt liv har min mamma varir orolig för bland annat att jag inte fått sömn tillräckligt, inte funderat ut tillräckligt långt mitt kommande och farande mm. Det har varit handboll, arbete, komppisar mm. Då det sen kom mera ålder på nacken så tror jag mamma insett att jag kan balansera tillräckligt. Sen jag började sällskapa med min nuvarande kärlek så lugnade mitt liv ner sig en hel del. Det gör det för många då man sällskapar, men det behöver ju inte vara så. Då jag märkte detta så sporrade det mig att funderade på saken, och speciellt att vad är det som har orsakat till största delen?

Har dock kommit till slutsatsen att det är en blandning mellan oss två, det är varken jag eller min kärlek som orsakat detta. För ifall det bara varit min förlovade skulle jag vid ngt skede blivit riktigt frustrerad. Nu när vi fått en dotter så inverkar det ju också och till min glädje har jag märkt att det är riktigt skönt att inte ha ett “spring liv” som tidigare.

Det jag funderat på ibland är det då folk säger att då man får barn så tar allt program slut. Det är inte alla som säger så men överraskande många och det underskriver jag inte. Visst, det blir lite mera att fundera efter före man far iväg med en liten baby, men skulle nog inte säga att det är ngt som helt hindrar.

Tycker tvärtom att det är viktigt och ngt man bör göra då man får barn, och det just är det att se till att inte bli hem och mögla. Det är ju också att vänja barnet att livet inte blir inrutat i lägenheten. Vi har ett bra exempel av grannen ovanför oss. Det är ett par med en cirka 4års grabb. Vågar påstå att dom skulle ha hälften mindre gräl och skrik på varann om dom skulle vara mera i rörelse utanför ytterdörren. Om inte annat så ens ute och leka i ngn av alla parker vi har i närheten. Vi har iaf kommit fullt överens att vi inte skall bli inne sittare. Vår dotter skall inte vänjas vid rutinen att sitte hemma framför tv eller dator. Hon kommer nog att få delen snabbt iom att jag jobbar och har som intresse IT världen, så det är ngt vi måste akta oss för.

Men att hitta balansen mellan allt kommer att vara utmanande. Det jag iaf vet är att jag inte vill ha en dotter som bara sitter vid tv/dator och inte trivs ute.

Det som är bra att min brorsfamilj är sådana att dom trivs med barnen ute så det är nära till för att få råd och sällskap då vi kommer till det skede med vår dotter.