Halva veckan bakom

Onsdag 1…

…dagen då du kommit halvvägs i arbetsveckan. Det är nu som man börjar sikta in på veckoslut och dens program. Om förra veckoslutet gick hemma under täcket pga flunssan så nästa har vi sen program båda dagarna.

Tisdag & Onsdag arbetsdagar

Men om man skall blicka lite tillbaka på arbetsdagarna som jag varit på arbete (tisdag och onsdag) så har det definitvt varit full rulle på. En hel del möten, saker som skall tas hand om och saker som skall föras vidare fort. Jag har lite blandade känslor, för då man varit borta två dagar så har man ju nuförtiden en hel del epost att läsa bort, och man skulle vilja försöka komma sakta men säkert i fart vad gäller arbete, men inte nu, nej nu är det full rulle genast från början. Saker som skall göras genast och som är jätte viktiga.

Märk att jag gnäller inte, nej, det är skoj att ha mycke att göra och man får utmana sig i att prioritera och ta tag och eldsvådor. 🙂

Min nya uppgift som jag började vid årsskiftet har verkligen varit vad jag önskat mig såhär långt. Mina uppgifter har ett brett arbetsfält och jag kommer i kontakt med massor olika människor, massor olika uppgifter och ännu utmanar de mig att komma på nya lösningar till såväl vardagliga problem som kommande utmaningar.

Det jag dock har lite svårigheter är med min närmaste chef. Vi har ganska olika arbetsmetoder och detta framkallar lite kollisionskurser. Inte i åsikter eller i personligheter men i arbets menttalitet. Inga stora saker har ännu kommit upp och ännu har det varit lätt att ruska av “motvinden” men bara vi blir vanare att jobba tillsammans kommer det nog säkert att lätta, det tror jag definitivt.

Onsdag 2…

Den här onsdagen blev det ingen tumis tid med min kära dotter för min förlovade for inte på handbollsträningar. Detta pga träningarna var inhiberade iom att det spelades i hallen en herr match. Detta är ju inte ett problem, nej då. Om jag vill gullas och leka med henne kan jag, och får jag så mycke jag vill för min förlovade, hon tycker det bara är roligt att se på.

Dotter

Det som är skönt också att se är att vår söta tös har blivit lugnare. Vi har haft det lite oroligt förra veckans slut och veckoslutet. Amelies gråt har lite ändrat och det gjorde oss lite oroligare. Det som också förundrat oss en hel del är att hennes bajs har blivit grönt, jo grönt, och inte lite grön skiftande utan faktisk grönt. Det ser nästan ut som om vår dotter skulle ha ätit gräs. Vi gick i flera dagar och undrade vad det kan vara och vid några skeden har vi redan undrat att kan det vara att hon börjar få tänder redan.

Helt vanligt är det inte iom att hon inte är fyllda 4 månader, men inte är det omöjligt heller för den delen. Efter många om och men så kom jag på i veckoslutet att vi förra måndagen började med ett nytt märke av D-vitaminer åt henne. Det vi tidagare gett har varit droppar med mjölksyre bakterier och har varit oljebaserad(vilket vi inte reagerat på tidigare).

De nya dropparna var utan mjölksyre bakterierna och vattenbaserad. Detta kan ha varit för mycke ändring på en gång för efter att vi började ge dessa så ändrade gråtet. I söndags var det sista gången vi gav av dessa nya droppar och nu efter att vi inte gett mera så har hon lugnat ner sig och har det klart lugnare. Det var så illa vid slutet av förra veckan att vi hamnade till och med ge lite värkmedicin då inte vi visste vad problemet var.

Avföringen är ännu grönt och det förundrar oss ännu men det är inte hela värden sa de från rådgivningen då vi var i kontakt dit i måndags. Men i morgon skall vi ha tösens 4 månaders rådgivning och då skall vi träffa en läkare så det blir en ypperlig plats att fråga ut lite henne med det vi gått och undrat på här senaste månaden. Men mest är vi kanske ändå nyfikna att veta att hur mycke har lilla söta tösen vuxit i cm och gram. Vi har alltid före vi farit till rådgivningen för dessa kollar haft en tippning på min Facebook sida för familjemedlemmar. Det har varit skoj att se hur alla gissat hennes längd och vikt. Flesta gånger har min mamma varit närmast.

Nya årets andra månad.

Bloggens “success rate” för första månaden

Februari har börjat och dags för första koll. Har det blivit till ngt av bloggande. Fast “historiken” är bara en månad så kan man säga att den kanske inte nådde riktigt så högt som jag tänkt mig vad gäller post aktivitet. I januari blev det totalt 11 posts, delvis kanske de blev längre post än jag tänkte mig. men hade nog önskat att nå en 50% skriv antal aktivitet. Menande då att januari har 31 dagar så minst 15 bloggningar. :/

Med första tanken, så är ett problem det att jag har svårt för korta “tweet” aktiga skrivningar. Då jag skriver så vill jag ha lite mera än några rader. Men tanke med denna blogg överhuvudtaget var att jag just skulle skriva korta notiser om vad som hänt och skall hända inkommande dagar, kanske lite som en dagbok. Istället har posterna blivit större allmänna funderingar över olika ämnen. Detta skall jag försöka, nej detta skall jag korrigera. 😀

| Månad | Posts |
| 01 | 11st |

Veckan som gått och pågående veckoslutet

Denna vecka har varit på arbetsfronten  lite splittrad. Iom att jag har en ny position så behövs det ännu stöd och “brainstorming” för att kunna avancera med egna uppgifter och de viktigaste kollegor på arbete har varit frast i workshops hela veckan. Detta lett till att jag hamnat göra massor arbete ensam som jag i annat fall skulle ha fått hjälp med. Detta har inte varit ett stort problem men det har nog inverkat så att utförningen av uppgifter tagit längre.

Vad kommer till utanför arbete så har det 5 största sakerna varit:

  • Måndag kvälls handbollsmatch mellan HIFK – Cocks.
    • Det var en bra kvalitetsmatch som var långt in spännande. Dessa två lag har senaste matcher spelat jämna matcher och förra matchen till och med delades poängen då den spelades i Riihimäki.
  • Bilen som gick sönder och hamnades reparera ganska fort.
  • Onsdag kväll på tumis med Amelie då mamma var och träna.
  • Torsdagskväll ute med arbetskomppisar efter arbete och äta.
    • Träffade en f.d. god arbetskamrat som kommit nyligen hem från 11 månaders världen runt resa.
  • Fredagens bastukväll med f.d. arbetsteam.

Nu på veckoslutet är det dags för nästa handbollsmatch då mitt egna lag Atlas gästar i Grankulla grottan och som värd står då HC West. Atlas vann deras förra match som spelades för en vecka sen i Myrbacka. Dessutom ganska övertygande. Idag kommer nog West killarna att komma med hårdare kämppeanda så segern kommer inte att lossa lika lätt, men jag tror att Atlas iaf tar segern om dom bara når samma nivå som för en vecka sedan.

I morgon på söndag är det Amelies simning som gäller igen. Skall bli spännande att se att kommer hon ihåg och inverkar det på hennes trivandes i bassängen sen förra söndagen. Jag tror det kommer att gå bra. 🙂

Arbete, ett måste man försöker göra så trevligt som möjligt.

Arbete är ngt de flesta av oss måste göra för att få de dagliga räkningarna betalade, visst är vissa lyckligt lottade som inte behöver göra det, arbeta alltså.

Denna del som är merkant i våra liv är ngt som så dagligen kommer till disskusion och väcker debatter som ibland går till helt makalösa dimensioner. Det finns så många som gång på gång orkar upprepa hur otrevligt arbete de har, hur de inte orkar mm, men ändå stiger dom upp och går och gör det. Jag har själv varit i sådana likadana situationer kortvarigt, men genom livet har jag haft en sådan tumregel att: ifall det fortsättningsvis, då man på morgonen vaknar inte känns bra, då skall jag göra ngt åt saken. På grund av denna tumregel har jag erfarig ganska från varandra olika uppgifter. Denna tumregeln har också  lett till att då samma person återkommande gnäller om sin arbetsplats uppmanar jag personen att söka sig till ngt annat. Ifall man dessutom inte har pressen att fort pga arbetslöshet eller uppsägning hitta ngt så är det ju bara att sätta igång och skumma igenom annonser och söka sig fram till ngt som skulle intressera mera och lägga in ansökningen.

Visst är det skrämmande att lämna det gamla bekanta, stiga in i nya situationer och möjliga problem situationer, men vad är bättre, samma gamla dåliga, eller nya och smått skrämmande?

Man måste komma ihåg den detaljen och som jag försöker påminna mig så ofta som möjligt, att det att man inte trivs med vad man gör, och sen ännu yttrar sig gång på gång om det, bara orsakar att situationen för en själv, känns jobbigare. Men denna dåliga andan fastnar också på andra. Troligen börjar dom inte tycka illa om sitt eget arbete, men dåligt humör och negativa tankar smittar och gör ju ingen glad.

Vad kommer till mina arbetsplatser så måste jag medge att alla brancher och arbetsplatser jag haft, har alla innehållit trevliga delar/uppgifter i sig. Delar man kommer ihåg med värme och skulle gärna vilja ha i det då nuvarande jobb mera.

Saker jag bland annat gjort innehåller:

  • Sval- och kyl-lagerarbetare
  • Säkerhetskontrollant på flygfält
  • Väktare
  • Lastbilschaufför
  • Diverse IT-relaterade uppgifter

Det är lätt att lista olika bra saker från ovannämnda uppgifter

  • Sval- och kyl-lagerarbete
    • Då det var hett på sommaren var det skönt att gå på arbete, speciellt till kyl-lagret. Lönen var ganska bra iom att det var tungt lagerarbete och detta främjade också fysisk muskelstyrka.
  • Säkerhetskonttrollant
    • Passagerarna, de var både illa och gott. Att få se och höra olika nationalitetär, åsikter, sätt att se på saker och allmännt internationella stämningen.
  • Väktare
    • Spänningen man hade då man gick till ett ställe där alarmet gått och hålla sig lung och sansad utan att veta vad som skulle hända till nästa. Också på ett intressant sätt att vara ute under nätterna och jobba och köra omkring i Helsingfors och se staden så öde som den kan vara.

Och listan skulle kunna fortsättas långt till. Jag sitter och reflekterar detta för den orsaken att vid årsskiftet börjarde jag på en ny position i företaget jag varit i de senaste snart 3 åren. Jag har trivats i min uppgift i lokal supporten pga det varit kund-/användar service på “rotnivå” och man fått röra sig omkring från plats till plats. Stora utmaningar inom arbetsuppgifter har det inte varit och arbetsmängden har varit passligt varierande. Då jag i tiderna börjarde på lokal supporten visste jag att jag inte kommer att gå i pension från den positionen, men hade bestämt mig att jag inte heller har bråttom bort därifrån. Det blev 2år och dryga 8 månader till slut.

Snabbt(inom 1år) märkte jag dock att jag inte får tillfredställning i att bara göra det minsta som förvänttades av mig så jag började söka och ta emot tilläggsuppgifter åt mig, må det ha varit att uppdatera eget teams interna saker, eller dokumentering inom hela företaget mm. Detta allt höll mig nöjd ett tag till, men inom 2 år från att ha börjat så började jag även kolla på nya positioner inom företaget. Detta pga att min arbetsgivare satsar hårt på egen personal trivsel. Det arrangeras en massa aktiviteter och händelser fortsättningsvis.

Då jag sen bestämt mig för att söka efter nya positioner och det hade kommit fram sådana som intresserade mig, la jag in ansökningar. Jag märkte mig falla bort i rekryteringskedjan och det kändes tungt. Jag nämligen sökte uppgifter jag var säker att skulle passa mig som arbetarprofil och då min förman även rekomenderade och medhöll att det är uppgifter och positioner som passar mig.(jag var dock inte säker att jag skulle få dem)

Jag hann söka till 2 andra uppgifter före jag fick den jag har nu, och måste medge att jag för båda gångerna jag inte fick positionen blev jag mer och mer nerslagen. Efter andra gången var jag redan färdig att ge upp och söka utanför huset på allmänna marknaden, men min förlovade uppmanade mig att söka den här nya positionen. Med andra ord har jag henne att tacka, för utan hennes stöd och åsikter skulle jag nog inte sökt platsen.

Nu när jag igen fått glöden, glädjen och nyfikenheten väckt för mitt arbete kan jag inte dock ändå låta bli att fundera, hur länge orkar jag nu? Det jag har börjat med är ngt som är intressant, väldigt intressant. Dessutom ser jag den innehålla av de olika delarna jag i mina tidigare arbetsplatser har gillat, så i andra ord borde denna uppgift vara ganska nära så gott som det kan bli.

I min arbetsuppgift får jag träffa kunder, jag får jobba internt på ett brett fält, jag har både ansvar och ledigheter, får dokumentera, och visionera. Jag tror nog jag kommer att orka en god bit framöver igen.

Därför uppmanar jag alla, ifall du inte trivs och orkar, ifall du bara hittar de negativa sakerna. Överväg att göra klivet till ngt nytt och spännande istället för att gå i de gamla spåren. 🙂