Tiden flyger iväg då det händer mycket i ens liv. Denna vecka har sprungit förbi som aldrig förut tror jag. Denna vecka har det varit en del program, en del nya händelser i ett litet liv och små stress på arbete.

Små stress på arbete

Man skulle tro att det blir lugnare destu längre man kommer in på sommarsidan. Kontoren saktar ner på grund av semestrar och allmänn sinnestillstånd, det är alltså vad man skulle tro, men det verkar som om någon skulle ha glömt att berätta det för de som jobbar runt om och med mig. Jag har då inte sett något av denna lugnhet. Det har varit arbete i fulla kontorstimmar och lite till. Möten här och möten där . “Vad tycker du om detta och vad skall vi göra med detta” mm. 

Detta är absolut inget gnäll eller beklagelse, tvärtom. Det är jätte roligt att ha arbete och dessutom intressant och utmanande arbete. Det är på detta sätt man utmanar sig för att komma framåt i sitt yrkesliv och det är pga detta som jag uppnått var jag är idag.  Sen har jag som inverkande detalj också det att det är cirka 4 veckor kvar och så börjar min pappamånad vilket kommer att vara jätte skönt. Fast namnet säger månad så är det i själva verket 6 veckor som jag kommer att spendera med dotter och förlovade. Skall bli intressant att se hur man kommer att kunna lämna arbete helt bort och se efter min dotter.

Program

Det som varit roligt program denna vecka har varit då jag var och se på en arbetskollegas bänd som uppträdde i en bar som heter Club Liberté. Bandet heter Piina. Det var första gången jag såg dem uppträda live och det som då gör det roligt är att man känner i bandet och man hör ju om hur det går för dem på arbete.

Det jag tyckte om i bandet var elgitarr spelaren samt basspelaren. Näst bäst tyckte jag om trummisens och keyboard spelarnas roll i sångerna. Det jag själv tyckte att var svagaste länken i bandet var solisten. Men det var inte så illa att man inte skulle tycka om deras musik. Kommer säkert att fara se på dem igen då det kommer en möjlighet till det.

Förutom det var vi hela famliljen också hos mina föräldrar och grilla i onsdags. Min bror var också där med sin familj. Denna gång träffades riktigt med orsak för vi skulle snacka ihop oss pojkar för hur vi skall göra med att tömma postlåda och vattna blommor då mina föräldrar skall på husvagnssemester till europa. De har pratat om Tyskland och Frankrike som resemål, men då man känner dom så vet man inte vart de hamnar. Ett tidigare år hade de gjort planer om att vara hela sin semester i Sverige och då jag ringde dem första gången en vecka in i deras resa så svarade de glatt att de är i Norge. Därmed skall man ta deras planer med en lite nypa salt. 😀

Litet livs stora händelser

Det som hänt i vårt kära lilla liv är att vår dotter på måndagen klättrade för första gången av sig själv upp och stå, vingligt, men ack så hon blev glad. Annika satt med ryggen mot vardagsrummet vid bordsdatorn, jag satt på soffan med egen dator i famnen då jag plötsligt hörde ett litet “uff” bakom min skärm och lite skrapljud. Då jag sträckte på nacken för att se över skärmen på min bärbara dator så hade jag två ögon i nästan jämnhöjd som tittade på mig väldigt nära. Överraskningen var enorm då vi inte trodde att detta skulle hända ännu på en liten tid.

Fort lag jag ner datorn från famnen och tog tag om henne för att inte hon skulle falla och slå sig. Jag la henne ner på golvet för att se ifall hon gör det på nytt och det gjorde hon. Fort var hon upp igen och vinglade och den andra gången började hon också och sakta men säkert följa soffans kant vidare. Man blir så stolt då man ser att hon gör stora framsteg som dessa. Jag började sen undra när detta hände mig så jag tog fram boken min föräldrar skrivit om mitt första år och där kom det fram att jag var 7 månader och 21 dagar gammal då jag första gången steg upp mot ngt.

Detta sporrade genast oss att räckna till att vår kära dotter då var 7 månader och 23 dagar, pappas flicka. ❤ 

Vi trodde då att detta skulle vara det för denna vecka och nu har hon lärt sig nog, men nej var svaret på det. Igår på fredagen kom hon undanfund om hur man kommer upp från matstolen och detta orsakar då det att vi måste verkligen ha koll på henne hela tiden. Det måste vara ganska spännande att komma på två såhär stora saker i ens liv. Då vi disskuterade detta snabba framåt stigande i kunskaper så när skall hon då lära sig säga sina första ord?

Tänder har hon också redan fått som varit skönt för då har vi fått förklaringen värför hon var så grinig en liten period där.

Det roliga är ju också det att fast vår kära dotter gör dessa stora framsteg så är det ju också för oss föräldrar stora förändringar och skapar ett stort behov för oss också att lära oss vad som vid vilket skede skall tas i beaktande.