Destu närmare sommaren man går destu mera väntar man att få åka ut till sommarstället. Mitt sommarställe som jag var van med från egen barndom var hos min mormor och morfar nära Tavastehus, men sen dom blev äldre och inte orkade hålla i skick det så sålde de bort den.

Då jag sen började sällskapa med min kära Annika så började jag åka ut till deras sommarställe som är ute i skärgården. Platsen är det klara idyll som man tänker ofta på. Ute på en holme, ett ställe där man inte har alla bekvämligheter som man har hemma. Men ändå så mycke att man trivs. Det finns alltid ngt att göra där, men samtidigt kan man kasta sig i en trädgårdsstol och bara ta det lugnt med en bok.

Det fina är, att fast man hamnar åka båt ut till holmen så är det så nära att ifall det skulle behövas något så kan man fara och söka det, eller ifall ngt skulle hända är det inte flera hundra kilometer till hjälpen. Det som gör saken så fin är att jag kommer jätte fint överens med Annikas föräldrar och vi har skoj tillsammans.

Det som dock just nu är lite jobbigt är det, att vi gick starkt mot sommaren och det började bli varmare så plötsligt kom det ett högtryck och nu har vi haft det riktigt kallt hela veckan igen. Just som man började hoppas på att tiden att fara till sommarstället närmade sig så nu känns det som om det skulle glida längre ifrån igen.

Man räknar dagar alltså. 🙂