Fart och fläng

Det kommer veckor som man bara verkar rusa fram och tillbaka från program till program. Denna veckan verkar vara lite sådan. Det skall bli landslags veckoslut från torsdagen till lördagen och då det händer för landslaget så händer det en hel del för mig i kulisserna. Man skall se till att alla har kläder, att det finns tejp och kallpåsar, att nationalsångerna är klara mm.

Detta ledde till att i måndags fick jag åka efter en spelares väska med utrustning. På tisdagen fick vi gäster hem, i morgon på torsdagen börjar lägret och följande lediga dag blir på söndagen. Fast helt kommer ju inte söndagen att bli ledig iom att vi har babysim, men det ser jag inte som jobbigt program, det är mera skoj.

Men i går hade vi då gäster hem till oss, det var en f.d. arbetskomppis till mig som kom och hälsa på samt titta på lilla Amelie, och då dom var hos oss började vi kolla tillbaka när vi senast träffats och kom till att det var ett år tillbaka. Oj vad man märker att tiden går då det kommer sådan information fram. Men Johan & Jenny som kom till oss är sådana som alltid får en glad, så jag trivs jätte bra i deras sällskap. Vi har alltid skoj tillsammans och fast det hela tiden pratas iom att alla är starkt utåtgående så blir det inte jobbigt. Alla får sin muntur och tid att säga sin åsikt, och det är ju en viktig aspekt för alla. Amelie var på fint humör fast hon var i våra ögon lite orolig.

Ikväll har hon sen varit klart svårare, eller tja, man skall väl säga det som att hon haft det lite jobbigare. Annika berättade att det troligen är pga hon fått börja äta potatis vilket jag ju inte förstod först. Men då Annika sagt om det så verkade det ju ganska logist. Hon har ju aldrig ätit “fast” föda förut så det är väl klart att det gör att hon har lite ont i magen. Det är nog bara att bita ihop och vänta ut det nya skedet, samtidigt hoppas vi ju att det skall gå fort förbi. Gällande Amelie så har vi hennes 5mån rådgivningsbesök på fredag morgon och det skall bli intressant att se hur hon vuxit nu. Det är ju ändå en månad sen senaste resultat och då var hon 59cm och 5780gram.

Landslagsläger

Nu när det är landslagsläger, och vi dessutom har gästande lag som är Italiens landslag så är det en massa som måste göras. För min del är de viktigaste uppgifterna att se till att vi har kallpåsar, tejp, klister mm för hela lägret, det är också att se till att spelarna har representationskläder i skick. Sen är det ju också upp till lagen att fixa allt möjligt runt omkring lägret, speaker, nationalsångerna, golvmoppare, programblad och massor annat. Jag börjarde med landslagsaktiviteten 1.1.2010 och efter att ha börjat med detta så har jag lärt mig massor om vad allt som finns i bakrunden då man far på händelser som dessa. Damlandslaget

Fast jag redan tidigare förstått att det är en hel del så var ändå mängde uppgifter lite överraskande. Då åskådaren kommer till hallen så har arbete för den händelse hållt på i flera dagar, veckor för att allt skall vara klart och fast inte allt syns så händer det under tiden som matchen spelas en hel del. Fast det varit i ganska små mått jag varit med så kan jag säga att respekten för liknande arrangörer har vuxit enormt och nuförtiden då man kommer till tillställning som tillställning så har man ett förstående som säkert många andra saknar.

Fast det varit mycke krångel hit och dit så skulle jag definitvt inte vill lämna bort ngt jag varit med om och fast jag vet att det igen kommer att vara massor att göra inkomande dagar så ser jag fram emot att komma på läger igen. Man har ju ändå bra relationen med spelarna och det är alltid lite speciellt att få vara med ett landslag då det händer. Det som också är fint att det faktiskt finns en blogg som följer med dam- och flicklandslagen samt den Finska damserien. Den hittar man HÄR och sidan heter Finnish Ladies Handball.

Om man vill veta om tidtabell för damlandslaget samt -94 födda landslagets är det bara att gå in till Finnish Ladies Handball sidan på adressen här och kolla in. Inträde till matcherna är avgiftsfria. Det som gör det ännu lite mera skoj är att min bror fungerar som fysioterapeut för samma lag så jag kommer att få spendera tid med min storebror samtidigt som jag gör ngt jag tycker om, perfekt.

Men mera om lägret senare, och skall försöka få taget lite bilder som jag kan sätta hit. 🙂

Pappa

Pappa, denna magiska term över en person som jag lärt mig uppskatta, beundra och respektera på ett sätt jag aldrig trott under senaste året.

För att förstå mina nuvarande tankar om denna term så måste jag först berätta lite om min egna far.

Då jag vuxit upp så kan jag med handen på hjärta medge att jag knappast varit det enklaste fall till son. (långt ifrån den svåraste också, iofs)  Som yngre sonen så har jag ganska mjukt glidit i min storebrors skugga och lyckas göra diverse dumma beslut som många gånger pappa rett upp. (också mamma, men hon är ett kapittel för sig, så jag måste dela dessa två åt här i egna bloggposter.) 🙂

Kan bara gissa hur många gånger min pappa suttit och funderat och planerat hur han skall gå tillväga för att uppfylla mina föräldrars plan på att uppfostra sina söner. Hur han suttit och pusslat ihop alla de små delarna så att matbordet skall ha mat, så bilen skall ha bensin, så alla skall hinna till sina egna händelser/aktiviteter, så hans söner skall få nya innespelskor, så försäkringarna skall vara i kraft och så mycke mera.

Då jag var liten så var pappa alltid med mig på hobbyn, må det varit att stå och heja på mig, på ett regnigt fri-idrottsplan, köra till scout träffar, sitta otaliga timmar i handbollshallen då jag tränat och spelat sena kvällar, eller söka hem mig från ngn fest. Han orkade se efter mig och ge både råd och orders för att jag skulle göra rätta beslut. Och OJ vilken mängd kunskap min pappa har. Jag har så länge jag kommer ihåg haft en respekt för pappas kunskan om allt mellan himmel och jord. Frågade man pappa, fick man svar, och allt som oftast riktigt mycke innehållsrikt svar, inte bara svammel.

Pappa var den som tog mig också på konsärer, ishockey matcher och så gott som vart jag ville. Efter att jag gjort bort mig så påminde han mig och hur jag bordet ha gjort, ibland strängare, ibland snällare men alltid hjälpte han mig att fixa i ordning sakerna efteråt.

Det jag ändå inte kommer ihåg gällande pappa skulle vara det att han skulle varit den som busas, kittlas, brottas eller joxat med mig, men på senare dagar har jag blivit berättad att det allt gjorde han också.

Då vi med min förlovade fick vetskapen att vi väntar “små fötter” steg dessa tankar upp till ytan som aldrig förr, jag skulle ju själv bli pappa, jag, jag som gjort alla dessa konstiga och dumma beslut tidigare. Tanken att jag skulle bli medlem i en så fin skara som kallas till pappa var ofattbart.

Detta ledde till att jag fick lite av prestations ångest, hur skall jag klara av detta. Det att min storebror klarar av det är inte konstigt, han har ju alltid varit lik pappa och förnuftig. Vid detta skede då man fick veta om barnet var det otroligt skönt att veta att man har 8+ månader att ens försöka förbereda sig för denna otroliga nya uppgift.

Vid ngt skede kom jag på mig själv att fantisera ut ett skenario, eller kanske en sci-fi dröm, var ifall man skulle kunna ladda ner all information från min pappas huvud, göra några små egna justeringar i databasen och sen ladda upp det i egna huvudet. Perfekt, sen skulle jag veta att mitt barn skulle få den underbara pappa jag haft i tiderna.

Dagen kom då jag blev far, och höll min nyfödda dotter i famnen, då börja jag förstå små delar av vad min pappa har gått igenom och känslor han känt. Den där oändliga kärleken som steg fram, känslan för att se efter att allt är så bra som möjligt för henne, den där oron att hålla henne frisk, hel, och på rätta vägen i framtiden. Jag insåg ganska fort att det inte finns ngt jag inte skulle göra för henne. Det är alltså detta min pappa känner för mig och min bror, vad de flesta pappor känner för sina barn.

Det makalösa är ju dessutom det, att alla dessa samma saker ser man nu ännu också i pappa vad kommer hans barnbarn, samma saker han haft till egna söner. Att se min egna pappa(60+ år) krypa på golvet med min brors äldre son och leka med tågbanan, ta min brors yngre son i famnen och gå runt i lokalen och peka på saker och berätta vad det är. Med ett tålamod värt minst 10 unga män lyssna och vägleda ännu dessa dagar, ofattbart. Men det är så underbart att också se min egna pappa bli helt bortkollrad av glädje och nyfikenhet då jag far på besök nu med min dotter, hans första tös i släkten.

Min pappa har med sina handlingar i tiderna satt ribban högt för mig, men om det är något jag är helt hundra på, så är det att jag skall göra mitt allt för att nå dit. Inte bara för att göra ett så bra arbete som möjligt för min dotter, utan också bevisa åt min egen pappa. “Jag hör en utmaning!” 😉

Jag känner mig hedrad att få vara i denna ärade grupp och skall se till att jag fullför min uppgift, i gruppen som kallas: Pappa. 🙂